Mina Bordeaux-sockar

Den ena var väldigt nära att falla offer för SSS (Second Sock Syndrome) men jag tog mig i kragen och gjorde färdigt den. Mest för att jag ville ha loss rundstickan för att börja på ett nytt projekt. Men vi kan ju säga att det var för att jag har så bra pli på mig själv...

Som vanligt från tån upp med Judy's Magic cast-on: 15+15 maskor som jag sen ökade på vartannat varv till jag hade 66 maskor totalt.
Mönstret på ovansidan och på benet är enklaste tänkbara - ingen extra flärd här inte!: 3räta maskor, * 1 avig, 1 rät i bakre maskbågen, 1 avig, 5 räta*, upprepa *-* 3ggr, avsluta med 1 avig, 1 rät i bakre maskbågen, 1 avig, 3 räta. Och sen en vanlig Heel Flap och sen på benet ökade jag maskorna successivt tills jag hade 2 aviga maskor på var sida om den vridna maskan.
Garn: Drops Fabel färg 822 vinröd
Stickor: rundsticka 2 mm

Som vanligt är det stört omöjligt att återge den rätta färgen, men den är definititivt mer åt det vinröda hållet. Kanske jag borde kalla dom mina vinsockar istället, men Bordeaux-sockar låter ju lite finare...

Trevlig Valborg till er alla! Vilket för övrigt inte är något som vi firar här i Frankrike. Kanske jag skall leta fram min studentmössa och skråla "Sjung om studentens lyckliga dar" för mig själv? Eller titta på något från svensk tv på nätet och sucka av hemlängtan? Eller ta den här dagen som vilket annan dag som helst. Går ju bra det också.

Sista paret ut

När är dom färdiga, ingångna och godkända, Makens sockar för hög vrist. Jag använde mig av det här mönstret (gratis Ravelry-länk) med viss modifiering av hälen.
Dom är stickade med 2,5 mm rundsticka i Magic Loop från tån upp. Till tån, hälen och och resåren använde jag ljusgrå Phil Folk 50 från Phildar och till resten (jeans-)blå Fabel (nästan ett nystan per sock gick åt). På ovansidan och på benet stickade jag våffelmönster, dvs två varv 2 r 2 a och två varv bara räta.

Och med det önskar jag alla ETT GOTT SLUT på 2013!

Tubsockan From Hell

Hade det här varit en socka till mig hade den inte varit längre. Jag hade repat upp den för länge sedan. Brioche-stickning med stickor nr 2 och magic loop = inte kul. Av någon anledning har jag tappat den första maskan på stickan flera gånger, och den rackarn springer iväg snabbt som attans. Och inte går det att ta en virknål och plocka upp den varv för varv heller. Iallafall har jag inte kommit på hur man gör. Så jag har fått gå tillbaka maska för maska i flera varv för att kunna få fatt i den tappade maskan.
Men nu är jag nästan färdig med den första. Måste bara fundera ut hur jag skall fixa till tån. Jag började göra en vanlig tå i slätstickning men det såg bara konstigt ut, och förresten har jag ju så många mindre maskor än man har på en normal socka.
Men jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade vett att välja ett någorlunda ljust garn och inte svart! Det hade ju verkligen varit nervpåfrestande.
Nu skall jag njuta av den sista delen på en långhelg. Vi har ju helgdag här i Frankrike idag. Till minnet av freden 1918.

Burp

Jag brp:ar och brk:ar för fullt just nu. Dvs jag stickar brioche-stickning. Brp = brioche purl och brk = brioche knit.
Maken tyckte nämligen att han behövde ett par stickade tub-sockar, och då var jag inte svår att övertala. Efter en titt på Ravelry kunde jag konstatera att brioche-stickning borde bara det bästa för just tub-sockar eftersom det blir så väldigt elastiskt.
Men jag får gå mycket på känn eftersom det inte finns några mönster att köpa och ladda ner. Däremot finns det ett par böcker att köpa, en med bara diverse briochestickade strumpor och någon annan med lite av varje. Fast det var bara ett enda mönster i sockboken som jag var intresserad av och då känns det ju lite onödigt att lägga ut pengar på den. Och hur svårt kan det vara att sticka ett par tubsockar? Hälen är ju onekligen det som är besvärligast på ett par sockar, och någon häl är ju just vad jag inte skall ha.
Det blev många försök och upprepningar i början innan jag fick det rätt med stickstorlek (2 mm) och antal maskor (52 st) men nu verkar det bli bra. Så då är det bara att köra på!

Ett par!

Det blev faktiskt ett par, dvs två (2!) stycken, torgvantar. Och det med bara en knapp veckas mellanrum.

Det här var ju mitt första försök till att sticka med en färg i var hand. Och det är jag enormt glad (och för all del lite stolt över också) att jag lärde mig alldeles själv.

Men som synes blev de inte riktigt lika på mudden och på baksidan. Färgen "sunset" dominerar på den första vanten (högervanten). Det svarta garnet höll jag i höger hand, på det engelska sättet, och sunset höll jag i vänster, dvs kontinentalt som är mitt vanliga sätt att sticka. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, kanske drog jag för mycket i högerhandens garn när jag snodde det runt stickan?
På vante nr 2 bytte jag färg från den ena handen till den andra på vartannat varv, och då kom det svarta fram på ett annat sätt.

Eventuellt skall jag blocka dom lite lätt för att försöka få överkanten att låta bli att vika ner sig.

Jag tror t.o.m att jag skall kränga dom över ett par tunna svarta skinnhandskar i vinter för att få ut mera av dom för jag är väldigt nöjd med dom. Och så kommer de att lysa upp så fint i det vintergråa!

Min torgvante

Ännu så länge är den ju lite ensam, men det skall väl lösa sig med lite viljestyrka.
Det var mycket Försök & Misslyckande här. Mycket Repa Upp & Göra Om. Den kommer att gå till historien som Första Försöket.
Första Försöket till:

1) Fair Isle

2) Lettisk Fläta

3) Vikkel Fläta

samt 4) sticka med en garnända i varje hand.

Och OMG! Så mycket lättare! Varför har jag inte lärt mig detta tidigare?! Nu vill jag sticka mera i Fair Isle/tvåfärgsstickning. Bara det inte är för långa flotteringar för det tycker jag inte riktigt att jag behärskar ännu.

Givetvis frångick jag ju beskrivningen och gjorde en tumkil istället. Jag tycker de är bekvämast. Och så är de roliga att göra.
Ja, och så är ju beskrivningen på en vante men det vill jag inte ha. Och så var det en lettisk fläta innan själva mönstret började fast det tyckte jag blev så klumpigt så jag testade att göra en vikkel fläta istället. Och det blev mycket bättre.

Garn: Drops Fabel i svart och sunset
Stickor: rundsticka (magic loop) 2,5 mm

Så nu är det bara att Ta Sig I Kragen och göra en till (med tummen åt rätt håll!) eftersom jag onekligen har två händer.

Pukor och Trumpeter!

Jag är färdig med min pläd! Och jisses Amalia vad jag är nöjd med både den och mig själv!
Den var rolig och lätt att göra ända in i det sista.

14 nystan Drops Delight, färg 14, gick åt, och x antal nystan svart Drops Fabel (har inte riktigt koll där tyvärr). 144 rutor blev det, 9 på bredden och 16 på längden, vilket blev 108 x 188 cm inkl kanten.

Givetvis kunde jag inte följa mönstret just på kanten, jag virkade 1 varv fasta maskor, 1 varv stolpar (istället för 2) och sen virkade jag 7 stolpar och 1 fast maska i var tredje stolpe på föregående varv (där jag skulle ha virkat 10 stolpar i var fjärde stolpe).

Skulle jag göra en pläd till, vilket är fullt möjligt eftersom denna var så rolig att göra, så skulle jag nog lägga rutorna 10 x 14 istället. Den räcker alldeles tillräckligt om både Maken och mig på bredden men kunde iallafall vara lite bredare. Och 14 rutor på längden tror jag räcker.

Maken kan intyga att den är alldeles utmärkt att ta sin siesta under. Lagom varm och skön.

Bara kanten kvar

Eller "bara" och "bara", många fasta maskor och stolpar blir det. Men själva monteringen av alla 144 rutorna är gjord. Får se om jag håller mig till beskrivningen hela pläden ut. Men det har ju gått bra hittintills, så varför inte.

Min pläd

Det går framåt med min pläd.
Fast jag får nog prioritera Moders kofta om den skall bli klar eftersom den skall skickas med posten till Sverige och helst komma fram i tid till jul.

144 rutor senare

Nu återstår "bara" att virka ihop alla rutorna med svart Fabel för att få ihop min pläd. Men - Hör&Häpna - den känns fortfarande rolig att göra!
Jag la ut alla rutorna på sängen för att få en bra ordning på dom färgmässigt, random är liksom inte riktigt min grej.
Först virkar jag ihop dom på bredden, för att sen virka ihop de olika remsorna på höjden.
Det blir nog bra det här!

Äntligen koftväder!

De senaste dagarna har vi haft det lite svalare, iallafall på morgnarna. Alldeles lagom för att ta ut och vädra mitt senaste färdiga alster - Vitamin D.
Den har legat i en hög ett bra tag innan jag äntligen kom mig för att blocka den, men nu är det gjort och den har redan varit med lite överallt.
Garnet är Drops Fabel, färg 104, och lite drygt 5 nystan gick åt  (ca 5 gr av ett sjätte nystan). Stickor 3 mm.
En rolig stickning som jag gärna rekommenderar!

Kusin Vitamin avancerar

Det går framåt med min Vitamin D. Mellan fotograferingstillfället och nu har jag även hunnit med att plocka upp längst framkanterna och nacken och sticka några varv rätstickning. Nu är det bara ärmarna kvar. Så om inget förutsett inträffar så är den snart färdig. Vad jag nu skall med en tunn men varm kofta till i över 30 graders värme? Men jag räknar med att det blir höst om några veckor och då kan det sitta fint med en kofta frampå kvällningen.

Vitamin D

Inte för att det känns nåt vidare aktuellt med en yllekofta just nu med över 30 graders värme, men jag ändå börjat på en Vitamin D i Drops Fabel och stickor 3 mm. Det blir väl höst och kyligare här också.
Jag stickar kroppen först och tar ärmarna sist. Det är för att jag eventuellt inte har garn så det räcker, men på så sätt vet jag sen hur långa ärmarna kan få bli när kroppen är klar.

Jag passar på att sitta ute en liten stund på förmiddagen på skuggsidan av huset innan jag stänger in mig i mörkret bakom nerrullade fönsterjalusier. Mitt i sommaren, solen lyser utomhus och jag stickar i lampskenet... Men vi har det iallafall någorlunda svalt inomhus.