Mera ränder

Under det senaste besöket i mina hemtrakter lyckades jag undvika garnbutiker. Jag tyckte det var bäst så eftersom jag dels hade en budget modell mindre (och det vet vi ju att det kan ibland gå överstyr i sagda butiker), dels hade jag bokat flygbiljett med bara handbagage (för att inte frestas att handla för mycket, smart som jag är =) ).
Men under mina irrfärder i diverse butiker lyckades jag ända hitta ett nystan sockgarn som fick följa med hem.

Jag hittade det i en butikskedja (börjar på H och slutar på -tex) som säljer mest hemtextil men också lite garn och broderkit. 

När jag fick syn på det tänkte jag att det garnet skulle bli så fint tillsammans med ett off-white garn som jag hade hemma,

och så tänkte jag Randiga Sockar.

Nu funderar jag bara på vilken häl jag skall göra. Det finns ju så många olika hälar att sticka, så varför bara köra med samma gamla vanliga? Varför inte testa något nytt? Varför inte en fish-lips-kiss-heel ?

Randiga halvvantar

Så här års vill man ju inte alltid ha något stort och varmt ull-projekt i knät, så då passar det ju bra att leta upp några garnslattar och stickas sig ett par halvvantar.

 

Mönster: Bisontine-mittens, gratis på ravelry
Garn: rosa Drops Alpaca och ljusgrått Preface från Phildar
Stickor: 2 mms rundsticka

Här har man gjort en grej av färgbytet genom att sticka första maskan på varje rad i "den andra" färgen.
Dom var enkla och roliga och sticka och dom blev färdiga för ett tag sedan, men sen var det ju det där med att fästa trådar... Lika roligt det är att sticka, lika förödande tråkigt är det att fästa garnändarna.

Orange sommarkofta

Det har väl knappast undgått någon att det är fotbolls-VM varje kväll just nu. Sverige lyckades ju inte komma med, och det förtar ju lite av glädjen, men jag kan ju alltid Frankrike heja på istället. Men skall jag kunna klara av att titta på en match så var jag ju tvungen att lägga upp till en ny stickning. Det räcker så utmärkt att lyssna och titta med ett halvt öga. Alla eventuella mål visas ju ändå i repris ett antal gånger.

Jag la upp till en uppifrån-och-ner kofta i bomullsgarnet Victoria från M&K som jag hade hemma. Det blir på lite lösa boliner eftersom jag inte har något mönster. Provlapp och mäta och räkna. Halskanten och framkanterna stickar jag i mosstickning allt-i-ett eftersom jag inte har lust att plocka upp efteråt och för den delen har jag begränsat med garn också, och då tycktes det mig säkrare att inte behöva spara garn för att göra kanterna efteråt. Nu kan jag sticka koftan så lång som jag har garn till.
Och så la jag till ett litet spetsmönster på framkanterna för att det inte skulle bli bara långtråkig rätstickning.
Vi får se om det blir bra och om jag tänkt och räknat rätt, annars får jag väl frogga den....

Mormors mors stickor och virknålar

För flera år sedan fick jag Moderns alla strumpstickor och virknålar. Ursprungligen har de tillhört min mormors mor. En tant som tydligen inte förflyttades sig utan att ha något handarbete med sig i väskan och som hon plockade upp närhelst hon hade någon minut över.

Virknålarna är i olika mini-storlekar (förutom en 3 mm). Många av dom är också försedda med en "huva". Förmodligen för att skydda den minimala kroken.

Vad har man egentligen för slags garn till en sån här pyttekrok? Det står JMRA 12 på den. Vad nu det betyder.

På strumpstickorna står det ju inga nummer eller storlekar, och de allra tunnaste har jag lite problem att storleksbestämma. Det minsta hålet på min stickstorleksmoj är på 2 mm / US 0. Just den här stickan ser ut att vara 1 mm. Finns det så tunnt strumpgarn numera? Det hade varit roligt (och tagit lång tid!) att sticka ett par stumpor med så tunnt garn. Jag tycker om små och fina maskor. Ju mindre desto bättre.

Jag är glad och stolt över mitt arv, och jag är mycket rädd om alla mormors mors stickor och virknålar.

Toulouges-lök

Det finns en speciell sort lök som bara odlas i och runt vårt lilla samhälle Toulouges. Den är röd utanpå och mild, och så får den inte ögonen att tåras när man skär den. Och det sistnämda är ju inte helt fel egenskap hos en lök.
Hur stor "försäljningsomkretsen" (dvs exakt var den säljs) är mig inte bekant. Vi hade iallafall aldrig hört talas om denna löksort innan vi flyttade hit.
Bilden är från vår närmaste frukt- och grönsaksbutik. De har alltid en säsongsaktuell display på sin lilla kärra utanför. Just idag tyckte jag att den var osedvanligt vacker.

Strandvyer

Under mina nostalgiturer i Halmstad med omnejd körde jag ju också ut till havet. Första stoppet var Grötvik på vägen ut till Tylösand. Det är en liten hamn med de allra sötaste små stugor man kan tänka sig.

När jag var liten hade jag en kompis vars föräldrar hade en så här stuga, och ibland fick jag följa med dom dit ut.

Strandlinjen nedanför stenbrottet. Lite längre bort brukade det finnas grillplatser där jag i min ungdom brukade vidbränna korvar tillsammans med kompisar. Undrar om dom finns kvar? Grillplatserna alltså... De flesta kompisarna har flyttat på sig.

 
Sen tog jag bilen och fortsatte ut mot Tjuvahålan. Där finns numera flera parkeringar och någon restaurang och glass- och kaffeserveringar. På min tid var där i stort sett bara kolonistugor.

På stranden i Tylösand fanns det inte så mycket folk, och ingen som badade vilket jag hade full förståelse för. Så varmt var det inte.

Lutande tornet i Tylösand? Man har byggt ett nytt badvaktstorn sen jag var här sist.

Där en liten bit ut ligger Tylön. En vinter. när isen låg, gick jag och min dåvarande pojkvän dit ut. Det är ju tur att man bara är ung och dum en gång i livet...

 Det var stört omöjligt att parkera vid själva centrum av Tylösand eftersom jag kom samma eftermiddag som studentbalen skulle gå av stapeln. Fullt av folk som tittade på när den röda mattan lades ut i väntan på studenterna.
Så jag fortsatte en lite bit längre bort. Till andra sidan av hotellet. Dit brukade jag cykla för att bada de gånger jag inte ville ligga på klipporna vid Handikappbadet. Man får cykla mellan två av golfbanans hål och det var mer än en gång jag höll på att få en golfboll i skallen. Då hade det ju varit bra med en cykelhjälm men de var knappt uppfunna på den tiden. Iallafall satt de inte på var mans huvud.

Det bästa, och finaste!, med Tylösand är sanddynorna. Men det gäller att vara där ute tidigt för att få en plats i en bra dyna. En som inte är för stor så man måste dela den med andra, men tillräckligt stor för att skydda för vinden som alltid blåser vid havet.

När jag traskat runt i dynorna ett tag var det dax att köra tillbaka hem till Modern. Molnet började hopa sig och skorna var fulla med sand. På väg tillbaka in mot staden mötte jag flera studentekipage. Många åkte i nedcabbade bilar och jag undrade allt hur de frisyrerna så ut när de kom fram. Och regnet som kom senare gjorde väl inte saken bättre.

Det var en fin utflyktstur, till en av världens finaste platser.

Hemmavid

Jag är nyligen hemkommen från ett veckolångt besök hemma hos Modern i Halmstad. Där är jag uppvuxen och har bott i 29 år innan jag flyttade utomlands. Så Halmstad är alltid hemma för mig. Givetvis tog jag hyrbilen och körde till mina favoritställen.
Galgberget är ett av dom. Jag hade enorm tur med vädret och så kom jag precis under den tid som rododenronen blommar.

Utsiktstornet på Galgberget. Under sommarmånaderna hålls tornet öppet för allmänheten, och däruppifrån har man den vidunderligaste utsikten över hela stan!

 

På vägen därifrån körde jag förbi Slottsmöllans tegelbruk. Vad fabriken används till numera har jag ingen aning om. Men vackert är det när man kör på Slottsmöllebron över Nissan.

 

Utsikt från Slottsmöllebron mot väster...

...och från andra sidan bron österut.

 

Enligt den lokala nyhetsavisen så har Halmstad valts till årets sommarstad i år. I samma avis läste jag någon dag senare en insändare som inte alls höll med, med bl.a det argumentet att det fanns ingenting att göra inne i stan. !!?! säger jag bara. Då skulle vederbörande ha varit med under min (numera något avlägsna) ungdom. Då fanns det verkligen ingenting att göra. Jo, man kunde köra "raggarrundan". Det var fortfarande på den tiden man kunde köra bil inne i centrum. Man svängde in från Karl XI:s väg på Klammerdammsgatan, ner till Hamngatan och fortsatte sen upp till Lilla Torg och sen tillbaka ut på Karl XI:s igen. Numera är innerstan avstängd för biltrafik och där är den ena uteserveringen efter den andra för plånböcker av varierande tjocklek, ett flertal glasserveringar och korvalådor. Och många fler butiker. Så nog finns det att göra inne i Halmstads centrum under sommaren.

 

På andra sidan Nissan ligger Picasso-parken. Den har fått sitt namn efter den höga och (numera inte så) vita statyn Kvinnohuvud av Picasso, uppförd 1971.

 Personligen tycker jag att det gamla knotiga trädet intill statyn är ett betydligt finare konstverk.

 

Precis intill finns en fontän som uppfördes 1962. Den heter egentligen Laxen går upp men de flesta Halmstadsbor känner den nog mest som Tre piss i Nissan.

I bakgrunden skymtar man Slottet och Najaden. Najaden som tydligen snart bara är ett minne blott.

 

Det har hänt en hel del i stan under de 20 år som gått sen jag flyttade. Framför allt så har det byggts en gräslig massa, och många nya vägar har anlagts och vissa har tagits bort så jag har emellanåt problem att hitta rätt. Men framför allt så är Halmstad mycket lummigare numera.

Halmstad är en mycket vacker och grön och fin stad. Väl värt ett besök om du aldrig har varit där tidigare.

 

I ett senare inlägg skall jag visa fler bilder från Tylösand och havet, så stay tuned!