Det kom någon en snubbe hit och ville inspektera våra soptunnor, och så undrade han om de var tillräckligt stora eller om vi ville byta upp oss. Det ville vi inte. Sen förhörde han sig om huruvida vi var intresserade av att kompostera. Och det var vi. Kanske mest jag. Jag tycker att man skall dra sitt strå till stacken och sopsortera och vara så "naturlig" man kan.
Att källsortera soporna är ett relativt nytt fenomen här i Franrike. Vi har sen rätt många år tillbaka två olika sorters soptunnor, en för vanligt hushållsavfall och en för förpackningar och tidningar. I Paris-området finns det även en speciellt för tidningar.
Och på sopstationen finns det givetvis flera olika containrar för olika typ av material. Personalen är alltid närvarande och hjälpsam om man inte vet vart ens skräp skall slängas. Här är det inte tal om att någon "sop-polis" sitter och lurar på en inte.
Men nu har vi alltså en egen komposttunna. Plus en liten hink att ha till hands i köket. Och en brochyr där man kan läsa sig till hur man skall gå till väga. Det är visst inte bara till att slänga grönavfall hur som helst. Det skall varvas, och det nyklippta gräset skall vara torrt när det läggs i, och man skall se till att det hela är lagom fuktigt men inte
för fuktigt och givetvis inte för torrt för då händer ingenting. En hel vetenskap.
Och så skall tunnan stå i skuggan eftersom det blir väldigt varmt i solen här nere och det kan få ödestigra effekter. Det där med skugga är ett litet problem hos oss. Man vill ju inte ha sin komposttunna alltför nära uteplatsen heller. Förhoppningsvis har vi hittat rätt plats.
Värre är det med den lilla kökshinken. Här är det inte alls självklart att man har sina sopor i ett skåp under köksvasken som i Sverige. Vi har alltid haft en lockförsedd soptunna med pedal stående vid sidan om. Fast det tog mig många år innan jag vande mig. Som en ren reflex öppnade jag ofta skåpet under vasken när jag skulle slänga något. Men nu tror jag att jag får bereda en liten plats bland diskmedel och tvättmedel iallafall.
