Med snigelfart

Här händer inte mycket, och händer det så händer det med snigelfart.
Egentligen borde jag inte klaga, men just nu är det liiite för många grader för mitt välbefinnande. Idag skulle vi enligt väderprognosen ha 37 grader, och det är lite i varmaste laget. Och inte skjunker temperaturen så mycket under natten heller. För var varm natt som går, kommer iallafall jag ett steg närmare beslutet om att installera luftkonditionering på övervåningen. Kanske kan jag övertyga Maken...

Min Flaming June fortskrider också långsamt. Varven är på tok för långa just nu och inget roligt händer. Jag blev kär i den här kofta första gången jag såg den på Knitty förra våren och bestämde mig för att den skulle jag sticka. Förra året blev det inte av, men i år så. Jag vill fortfarande ha den, och jag har gett mig attans på att sticka färdigt den, men just nu är den sååå tråkig.

Odisciplinat nystan

Eftersom lingarn lever sitt eget lilla liv och har svårt att stanna disciplinerat i nystform stoppade jag helt enkelt mitt nystan i en tom glasburk. Och där kan det ligga och nysta upp sig bäst det vill, det kommer ändå ingenstans, och trasslar inte in sig i någonting.

Jag kan inte låta bli att förundras och imponeras av hur man med små enkla knep kan forma sin stickning. Som här, med två maskors intagning på varje rät varv formar man en "snibb" i sidorna. Man för över två maskor, som om man skulle sticka ihop dom rät, till höger sticka; man stickar nästa maska rät; och sen lyfter man över de där två första maskorna över den stickade maskan. Mitered decrease.

En skokartong garn

Där låg ett paket i brevlådan i förmiddags. Ett efterlängtat garnpaket.

Jag skall sticka en Flaming June i lingarn har jag tänkt.

Och så har jag snöat in lite på stickade och virkade handdukar, därav de fyra andra nystanen.

Företaget som jag har handlat hos har gått in för en miljövänlig linje. Man uppmuntras att inte skriva ut mejlen man får när man beställt för att spara papper; de har ett avtal med skoaffärer i sitt område och får tomma skokartongen som skokunderna inte vill ha för att packa garnet i; omslagspappret är 100% återvinning; t.o.m tejpet runt om är med klister av gummi, 100% naturligt och alldeles miljövänligt.
Allt det där är ju jättebra och ett extra plus, men jag handlade där mest för att de hade det garn jag ville ha till det billigast priset jag hittade.