Det är redan jul i vårt hus

Man skall ta seden dit man kommer, sägs det. Och det tycker jag är viktigt för att integrera sig i det samhälle man lever i. Utan att för den skull förlora sina rötter. Dom är viktiga att bevara.
En fransk sedvänja jag har anammat är det här med att klä julgranen långt innan jul. Och det är vad jag har gjort nu i helgen. Mest är det för att det är viktigt för Dottern. Även om hon inte kommer hem förrän den 17de (tentorna börjar i morgon). Men jag har lite annat att göra i veckan som kommer. Måla om badrum och göra julkort och annat sånt behövligt.

Egentligen förstår jag inte vitsen med att ta in granen så väldigt långt innan jul som många gör här i Frankrike. Den blir ju nästan avbarrad innan julafton eftersom man inte har en "riktig" julgransfot som man häller vatten i, som en vas. Här har man oftast en halv stubbe som det är förborrat ett hål lagom stort så att man kan trycka ner granstammen i. Det finns också snygga metallgranfötter som ser ut ungefär som svenska granfötter fast de är bara en tub som man sticker ner stammen i, utan vatten. Granen står alltså inomhus utan vatten i flera veckor, och det vet man ju vad som händer då. Jo, barren hamnar i en liten hög under de alltmer tomma grenarna.
Ett annat alternativ är att köpa granen på fot, dvs med rötter i en plastkruka. Det hade tydligen de förra ägarna till vårt hus gjort något år och sen planterat ut den i trädgården när festligheterna var över. Så där står den, lite exotiskt och ståtlig och grann bland citronträd och palmer.

Jag hörde på radion häromdagen att numera kan man också hyra sin julgran. Man hyr den över julen och sen lämnar man tillbaka den. Allt för en ganska väl tilltagen summa pengar, men det är ju onekligen ett bra ekologiskt alternativ.

Själva kör vi med samma plastgran sedan flera år tillbaka. Plasten är kanske inte så bra för miljön och inte luktar den granris heller och lite av julstämningen går vi väl miste om, men det är ingen som behöver hugga ner någon gran för oss varje år i alla fall.

Juldekoration ute och inne

Vi har turen att ha en gran i vår trädgård. Det är ju inte så vanligt i de här trakterna där palmer, olivträd och citrusträd dominerar. Förmodligen är det förre husägaren som har planterat ut sin julgran när väl festligheterna var över något år. Det är en Nordmann, en gransort med täta fina grenar och långa mjuka barr som inte sticks alls. Och den får alltid en ljusslinga varje december.

Här i Frankrike kan man nämligen antingen köpa sin julgran i kruka med rot och allt, eller, vilket är vanligast, rotlös som man gör i Sverige. Någon julgransfot finns dock inte att köpa här, utan man sätter granen i ett halvt vedträ med ett hål för granstammen uppborrat mitt i den rundade delen. Och eftersom man har som tradition att ta in granen långt innan jul så hinner den ju barra rätt ordentligen innan det är dax att slänga ut den.

Själva har vi sedan flera år tillbaka en plastgran. Vi använder bara 2 tredjedelar av den och sätter upp den på flygeln. Vi har ju haft hund i många år, och en viftande hundsvans i närheten av en inte helt stabil gran är inte bra för mina nerver. Så den får stå lite högt, utom räckhåll. Julgransfoten som följde med är helt värdelös och håller inte upp granen alls, vilket kostade mig några av mina favoritkulor det första året. Sen dess har jag satt granen i en liten hög och smal zinkhink med sten i botten för att få lite tyngd och sen har jag pallat upp granen med drivvedsbitar.

Min gran vill jag dekorera själv, utan någon inblandning, så den blir som jag vill ha den. Alla mina dekorationern är speciella för mig, med ett minne bakom. Och alla är de upphängda med ett rött sidenband runt grenarna. Och en enormt lång ljusslinga som är alldeles för lång för vår lilla gran, så den har jag virad flera varv. På ena fotot kan man också skymta min lilla halmbock som har bortåt 100 år på nacken.

Ute har Maken hängt upp en stjärna/snöflinga i ett av träden.

Mer juldekoration

Jag tyckte att jag behövde mer och nyare juldekorationer, så jag gick ut och tittade efter vad jag hade i min ateljé.
Och så tillkom det här ståltråds- och garnhjärtat.

Man behöver ståltråd, minst 1 mm i tjocklek, i en lagom längd, ev också tunnare ståltråd, garn och en stoppnål.
Har man bara tunnare ståltråd kan man ta flera varv av den istället.

Man böjer ståltråden i den form man önskar, t.ex ett hjärta, eller ring om man vill göra en krans.

Vrid ståltrådsändarna runt varandra för att fästa ihop dem, ev kan man vira tunnare ståltråd runt ändarna.

Sen är det bara att snurra garnet runt ståltråden. Jag snurrade tätt, tätt på första varvet och sen fyllde jag bara på lager på lager, varv efter varv till jag fick en lagom tjocklek. Sen fäste jag garnändan med en stoppnål.

 När man är klar så långt är det bara att dekorera som man tycker med vad man har till hands. Jag klippte ut järneksblad i grön filt och sydde dit några glaspärlor och fäste med sytråd.

Min julgran

Nu är äntligen min julgran färdig. Själva broderandet var jag klar med redan förra julen, men sen var det ju det där med monteringen. Den där tre meter höga förbenade tröskeln som dyker upp i slutet av de flesta projekt.
Men nu tog jag tag i det hela, och med hjälp av lite julmusik för att komma i stämning så blev det klart. Kanske inte på ett kick, men nästan.
Väven hade jag redan hemma, liksom broderigarn i några olika gröna nyanser. På baksidan la jag ett bomullstyg för att få lite stadga (och för att dölja den inte alltför vackra baksidessömnaden).
Det var ett evinnerligt räknande och mätande för att få ihop bokstäverna så att det blev jämt i kanterna och ett flertal gånger fick jag kasta om ordningen i de olika God Jul:arna på följande språk: svenska, spanska, engelska, katalanska och franska.

Som stjärnan i toppen sydde jag dit en guldig knapp med Halmstad-vapnet på.

Och grupper av små röda rocaillepärlor fick bli julgranskulor.

En drivvedspinne fick bli hänge tillsammans med vanligt snöre.