Man skall ta seden dit man kommer, sägs det. Och det tycker jag är viktigt för att integrera sig i det samhälle man lever i. Utan att för den skull förlora sina rötter. Dom är viktiga att bevara.
En fransk sedvänja jag har anammat är det här med att klä julgranen långt innan jul. Och det är vad jag har gjort nu i helgen. Mest är det för att det är viktigt för Dottern. Även om hon inte kommer hem förrän den 17de (tentorna börjar i morgon). Men jag har lite annat att göra i veckan som kommer. Måla om badrum och göra julkort och annat sånt behövligt.
Egentligen förstår jag inte vitsen med att ta in granen så väldigt långt innan jul som många gör här i Frankrike. Den blir ju nästan avbarrad innan julafton eftersom man inte har en "riktig" julgransfot som man häller vatten i, som en vas. Här har man oftast en halv stubbe som det är förborrat ett hål lagom stort så att man kan trycka ner granstammen i. Det finns också snygga metallgranfötter som ser ut ungefär som svenska granfötter fast de är bara en tub som man sticker ner stammen i, utan vatten. Granen står alltså inomhus utan vatten i flera veckor, och det vet man ju vad som händer då. Jo, barren hamnar i en liten hög under de alltmer tomma grenarna.
Ett annat alternativ är att köpa granen på fot, dvs med rötter i en plastkruka. Det hade tydligen de förra ägarna till vårt hus gjort något år och sen planterat ut den i trädgården när festligheterna var över. Så där står den, lite exotiskt och ståtlig och grann bland citronträd och palmer.
Jag hörde på radion häromdagen att numera kan man också hyra sin julgran. Man hyr den över julen och sen lämnar man tillbaka den. Allt för en ganska väl tilltagen summa pengar, men det är ju onekligen ett bra ekologiskt alternativ.
Själva kör vi med samma plastgran sedan flera år tillbaka. Plasten är kanske inte så bra för miljön och inte luktar den granris heller och lite av julstämningen går vi väl miste om, men det är ingen som behöver hugga ner någon gran för oss varje år i alla fall.
