Macarons

Dottern hade med sig en ask macarons hem till oss. Hon var orolig att vi inte skulle hinna äta upp dom innan de börjar bli dåliga på måndag. Man tycker att hon borde känna oss lite bättre än så vid det här laget...

Å så var vi fulltaliga igen

Dottern är nu återintegrerad i hemmet. Hon har överlevt flygresa, praktik och, inte minst, systersonen, 5 1/2.
Allting är alltså tillbaka i vanliga banor.

Fem frukter eller grönsaker per dag

är ju vad en del experter anser att man skall inmundiga.

Så jag gör vad jag kan - ett glas vin och en skål oliver till det. Vinet är ju gjort på vindruvor, och vindruvor är frukt, och oliver är också frukt. Egentligen borde jag ha en skål chips till också, för chips är potatis och potatis är en grönsak. Men man skall ju inte överdriva.

En härvas väg till nystan

kan ibland vara väldigt Tidsödande. Framför allt om man, som jag, måste göra det för hand eftersom jag inte äger en nystmaskin. 800 m två-trådigt lace-garn tar tid att nysta.

Men under tiden kan man ju alltid drömma om Det Nya Projektet som garnet skall förvandlas till... =D

Som tur är har jag fått överta Mors garnhärva. Den är visserligen inte helt komplett men fungerar bra ändå. Mojjen överst är borta och har fått ersättas med en vinkork, och bordsfästet har ersatts med ett litet skruvstäd jag hittade bland Fars prylar. Maken kastar lystna blickar på just det där skruvstädet, så det gömmer jag undan när det inte används, annars händer det nog att han lägger vantarna på det.

Qvinnans dag

Om nu den 8 mars är den internationella kvinnodagen, innebär det att resten av året, förutom Mors dag då, är tillägnat männen? Liiite orättvist i så fall. Själv tror jag att jag skall fortsätta att bete mig som om var dag var min...
Jag tror ändå inte att kvinnodagen uppmärksammas på rätt sätt, om ens alls, där det verkligen behövs.

Påskriset är räddat!

Jag började bli orolig där ett tag, eftersom de flesta träd redan börjar grönska här nere. Och tänk om jag inte hade fått tag i något ris till påsk!

Några björkar finns det knappt alls, så man får nöja sig med vad man kan tjuva råka få tag på i Naturen utan att det är alltför uppenbart vad man sysslar med. För även här är det inte tillåtet att bryta kvistar hur som helst.
Jag kanske t.o.m ska tillverka något nytt pynt i år. Om andan faller på.

Varför är gräset grönare hos grannen?

Varför är andras stickprojekt så mycket roligare än mina halvfärdiga? Varför letar jag nya projekt innan jag är färdig med de jag har på gång? Varför har jag så dålig karaktär?