söndag 25 november 2012

144 rutor senare


Nu återstår "bara" att virka ihop alla rutorna med svart Fabel för att få ihop min pläd. Men - Hör&Häpna - den känns fortfarande rolig att göra!
Jag la ut alla rutorna på sängen för att få en bra ordning på dom färgmässigt, random är liksom inte riktigt min grej.
Först virkar jag ihop dom på bredden, för att sen virka ihop de olika remsorna på höjden.
Det blir nog bra det här!

torsdag 22 november 2012

Ditt & Dattes


Dattes är franska för dadlar. Och det är vad som har börjat växa på en av våra palmer. Inte för att det är en dadelpalm, men det vet tydligen inte den här palmen. Förra året hände samma sak, men då blev det inget av dom, dom bara liksom vissnade. Och det är väl vad som kommer att hända i år också eftersom det, som sagt, inte är en dadelpalm.

tisdag 20 november 2012

Å så var det dax igen


Varje år så här års ringer de på dörren. Brevbåraren, brandkåren och och sopgubbarna. Alla vill de sälja sina kalendrar för det kommande året. I teorin är det frivilligt att köpa, men i praktiken är man mer eller mindre tvungen. Man vill ju få sin post utburen, sina sopor hämtade och man vill ju stå på god fot med brandkåren omutifallatt. Men man får betala vad man vill, och det där är ju lite lurigt. Man vill ju inte uppfattas som snål men inte heller vill man ge sken av att man har gott om pengar.
Först ut i år var brevbäraren. Passade det inte idag så kunde hon komma tillbaka en annan dag, sa hon. Underförstått, hade jag inga kontanter idag så gick det bra vid ett senare tillfälle. Posten brukar alltid ha en hel del olika motiv på kalendern att välja på och i år valde jag blommor, mest för att det skulle gå snabbt. Brandkåren brukar skicka ut de yngsta och sötaste brandmännen för att knacka dörr.

På franska heter detta les étrennes och enligt mitt lexikon betyder det nyårsgåvor. En liten pengagåva för tjänster utförda under året som gått och för ett bra förhållande under det kommande året.

måndag 19 november 2012

Höstblommor

Jag förstår mig inte riktigt på min hibiskus. Denna gula (jo, faktiskt gula!), dubbla hibiskus som överlevde förra vinterna tog enormt lång tid på sig innan den började blomma igen i somras. Den fick en mängd knoppar men de flesta föll av innan de hann slå ut, och det blev bara ett fåtal som jag fick att blomma. Men NU! Nu blommar den! Med ORANGA blommor!

Fast jag klagar inte, den är jättefin. Och det är ju alltid roligt med blommor, helst nu i november. Kanske den tyckte att det var för varmt i somras? Kanske den trivs bättre med kyligare och fuktigare väder?

torsdag 15 november 2012

En eftermiddag vid havet

Igår var vi i Argelès-sur-Mer och Lili och jag passade på att ta en promenad och titta på havet. Det var väl mest jag som tittade,

Lili gick mest hela tiden med nosen i marken. Där var tydligen fullt med spännande dofter.


Vi gick en bit på promenaden längst stranden.

Denna delen av Medelhavet var lika grå som det mesta annat i november månad.

Jag försökte ta flera foton på Lili men hon var inte riktigt med på noterna, de allra flesta blev ungefär som denna.

Fast ibland gick det, framför allt om hon var upptagen med annat.

onsdag 14 november 2012

Jag virkar också


Mellan Offe-ränderna varvar jag med lite virkning. Hittintills har jag gjort 82 rutor till min Delight-pläd. Rutorna är jättelätta och roliga att göra, så det går snabbt. Det kanske t.o.m blir en färdig pläd så småningom!? Hopp finns.

måndag 12 november 2012

Olika referensramar

Häromdagen när jag skrev om franska fönster kom jag att tänka på dom vi hade i vår första lägenhet i en närförort till Paris. Ytterväggarna bestod nästintill enbart av fönster. Där var tre fönsterdörrar från golvet nästan ända upp till taket med en liten bit vägg på var sida, och i vardagsrummet där vi hade två såna fönster, en liten smal väggsnutt emellan. Det var originalfönstrena från när huset byggdes på 70-talet. Fönsterramarna var av metall och det var, givetvis, enkelglas. Under alla år vi bodde där förfärandes jag över all värme som försvann ut genom dom glasen på vintern. För det var ju så jag, som svensk, upplevde det. Fönster skulle ju vara minst dubbelglasade för att isolera mot kylan.
Efter flera år skulle ägarna sälja lägenheten och en mäklare kom för att värdera den. Maken kunde inte komma loss från sitt jobb, så jag fick ensam ta emot henne. Hon beundrade de stora fönstrena som öppnade ut mot vår lilla trädgårdsplätt och gav mycket ljus. Jag höll ju med att det där var ju bra, men det var ju bara enkelglas! Och för mig var det ju så uppenbart vad som var fel med det så någon närmare förklaring behövdes inte. Jovisst, tyckte hon, men ut mot trädgården gjorde det ju ingenting, däremot på andra sidan som vette mot gatan var det ju inte så bra för allt ljud som englasade fönster släpper in. !!? Jo, det var hennes argument mot enkelglas.
När Maken kom hem på kvällen berättade jag historien om fönstrena och skrattade lite åt de dumma fransmännen som liksom inte har koll på väsentligheter. Ja, sa Maken, så kan man ju också se på det, och berättade om när han renoverade sitt och exets hus satte de in dubbelglas i vardagsrummet som vette mot söder för att skydda mot solen och all värmen som annars skulle komma in.
Och där fick jag. Alla har vi olika referensramar beroende på var och hur vi bor och har vuxit upp. I vissa klimat skyddar man sig mot kylan och vill behålla värmen, andra vill stänga ute ljudet (t.ex Paris-bor), ytterligare andra vill ha sitt hem svalt under de varma månaderna. Och alla har vi ju rätt.