onsdag 5 december 2012
Förskräcklig tornado
Igår fick vi vår valps födelseattest med stamtavlan. Och där såg vi att farfar heter Terrible och farmor Tornade. Man behöver inte vara så bevandrad i det franska språket för att förstå att terrible betyder förskräcklig, hemsk, förfärlig (som på engelska) och tornade betyder tornado, virvelstorm. Så det kan ju förklara varför Lili flänger runt som ett Skållat Troll alltsomoftast både inomhus och utomhus. Hon brås helt enkelt på farfar och farmor.
Dottern och jag hade bestämt att denna valpen skulle minsann vi välja ut. Maken hade valt ut vår förra hund, så han var inte betrodd längre. Otto var en otroligt snäll och fin labrador men allt en liten aning galen och svårhanterlig. Precis som husse. Men denna gången skulle vi ha en tik och hon skulle vara lugn och snäll. Hade dottern och jag kommit överens om. Jomenvisst.
måndag 3 december 2012
Ny bloggbild
Vi är ju redan inne i december (och vart tog november vägen?!) och då tycker jag att det var dax att byta bild på bloggen till något mer julbetonat.
Krubban har jag och vännen B gjort för några år sedan. Det var den allra första som vi gjorde. Efter det tillverkades och såldes många flera på Svenska Kyrkan i Paris julbasar, men de har alla ett något annorlunda utförande.
söndag 2 december 2012
Stickameras adventstävling
Stickamera har en tävling och dâ vill ju jag vara med och försöka vinna underbart garn frân hennes Webshop.
Mer juldekoration
Jag tyckte att jag behövde mer och nyare juldekorationer, så jag gick ut och tittade efter vad jag hade i min ateljé.
Och så tillkom det här ståltråds- och garnhjärtat.
Man behöver ståltråd, minst 1 mm i tjocklek, i en lagom längd, ev också tunnare ståltråd, garn och en stoppnål.
Har man bara tunnare ståltråd kan man ta flera varv av den istället.
Man böjer ståltråden i den form man önskar, t.ex ett hjärta, eller ring om man vill göra en krans.
Vrid ståltrådsändarna runt varandra för att fästa ihop dem, ev kan man vira tunnare ståltråd runt ändarna.
Sen är det bara att snurra garnet runt ståltråden. Jag snurrade tätt, tätt på första varvet och sen fyllde jag bara på lager på lager, varv efter varv till jag fick en lagom tjocklek. Sen fäste jag garnändan med en stoppnål.
När man är klar så långt är det bara att dekorera som man tycker med vad man har till hands. Jag klippte ut järneksblad i grön filt och sydde dit några glaspärlor och fäste med sytråd.
fredag 30 november 2012
Min pläd
Det går framåt med min pläd.
Fast jag får nog prioritera Moders kofta om den skall bli klar eftersom den skall skickas med posten till Sverige och helst komma fram i tid till jul.
torsdag 29 november 2012
Skit också!
Det finns väl ingen som har besökt Frankrike som inte har förstått (ibland den kladdiga vägen) att man inte kan gå och titta i skyltfönster eller beundra arkitekturen hur som helst, utan att riskera att trampa i en hundlort. Tyvärr är fransmännen inte mycket för att plocka upp efter sina fyrfota vänner.
Numera finns det bajspåsar att tillgå, gratis, från distributörer som finns lite varstans.

(Bild lånad från nätet)
Lite för ofta är dock dessa tomma, men tanken är ju god från kommunernas sida.
Själva plockar vi alltid upp efter vår hund, och jag har minst en plastpåse knuten runt kopplet och en i fickan.
Sen får man tyvärr gå flera hundra meter med sin bajspåse i näven eftersom det sällan finns någon papperskorg i närheten. Men det är en annan historia.

(också lånad från nätet)
För flera år sedan fanns den här bilden på många trottoarer, med en pil som pekar ner mot rännstenen. Meningen var alltså att hundarna skulle uträtta sina behov där, istället för på trottoaren. Detta ignorerades givetvis av de flesta franska hundpromenerare.
Och varför inte? De vänder sig helt uppenbarligen enbart till albino-taxar. Det begriper ju varenda fransman. Och hur många albino-taxar finns det?! Egentligen?
Numera finns det bajspåsar att tillgå, gratis, från distributörer som finns lite varstans.
(Bild lånad från nätet)
Lite för ofta är dock dessa tomma, men tanken är ju god från kommunernas sida.
Själva plockar vi alltid upp efter vår hund, och jag har minst en plastpåse knuten runt kopplet och en i fickan.
Sen får man tyvärr gå flera hundra meter med sin bajspåse i näven eftersom det sällan finns någon papperskorg i närheten. Men det är en annan historia.
(också lånad från nätet)
För flera år sedan fanns den här bilden på många trottoarer, med en pil som pekar ner mot rännstenen. Meningen var alltså att hundarna skulle uträtta sina behov där, istället för på trottoaren. Detta ignorerades givetvis av de flesta franska hundpromenerare.
Och varför inte? De vänder sig helt uppenbarligen enbart till albino-taxar. Det begriper ju varenda fransman. Och hur många albino-taxar finns det?! Egentligen?
tisdag 27 november 2012
Min julgran
Nu är äntligen min julgran färdig. Själva broderandet var jag klar med redan förra julen, men sen var det ju det där med monteringen. Den där tre meter höga förbenade tröskeln som dyker upp i slutet av de flesta projekt.
Men nu tog jag tag i det hela, och med hjälp av lite julmusik för att komma i stämning så blev det klart. Kanske inte på ett kick, men nästan.
Väven hade jag redan hemma, liksom broderigarn i några olika gröna nyanser. På baksidan la jag ett bomullstyg för att få lite stadga (och för att dölja den inte alltför vackra baksidessömnaden).
Det var ett evinnerligt räknande och mätande för att få ihop bokstäverna så att det blev jämt i kanterna och ett flertal gånger fick jag kasta om ordningen i de olika God Jul:arna på följande språk: svenska, spanska, engelska, katalanska och franska.
Som stjärnan i toppen sydde jag dit en guldig knapp med Halmstad-vapnet på.
Och grupper av små röda rocaillepärlor fick bli julgranskulor.
En drivvedspinne fick bli hänge tillsammans med vanligt snöre.
Men nu tog jag tag i det hela, och med hjälp av lite julmusik för att komma i stämning så blev det klart. Kanske inte på ett kick, men nästan.
Väven hade jag redan hemma, liksom broderigarn i några olika gröna nyanser. På baksidan la jag ett bomullstyg för att få lite stadga (och för att dölja den inte alltför vackra baksidessömnaden).
Det var ett evinnerligt räknande och mätande för att få ihop bokstäverna så att det blev jämt i kanterna och ett flertal gånger fick jag kasta om ordningen i de olika God Jul:arna på följande språk: svenska, spanska, engelska, katalanska och franska.
Som stjärnan i toppen sydde jag dit en guldig knapp med Halmstad-vapnet på.
Och grupper av små röda rocaillepärlor fick bli julgranskulor.
En drivvedspinne fick bli hänge tillsammans med vanligt snöre.
Etiketter:
broderat,
jul,
juldekorationer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)