Vi var på byggvaruhuset bl.a för att Maken tyckte att det tvunget måste målas i samma azurblå färg där han hade gjort en liten åverkan på kaklet vid monteringen av duschväggen. Det är bara frågan om några centimeter så vit färg skulle gå lika bra tyckte jag.
Men jag fick ge mig. Fajansfärgen jag har målat kaklet med är oanvändbar en vecka efter öppnandet så vi behövde köpa ny färgburk. Den minsta de hade var 750 ml för 33 € och det tyckte jag var i häftigaste laget för en sån liten bit som skulle målas. "Men då tar vi en 2 liters pyts och så kan jag måla om gästtoan också!" sa jag. Det var nog omgivningen (fullt med fina färger och målarpytsar och penslar) tillsammans med snålheten som fick mig att lova först innan jag hade tänkt igenom det hela ordentligt.
Väl hemma igen kastade jag ett öga in på toan och konstaterade att visst behövdes det målas om, men kanske inte just kaklet. Det är visserligen inte heller så roligt, men fönstret och - ve och fasa! - alla rör behöver ju också en omgång. Fast i vitt då, inte azur. Så nu måste jag måla om allt därinne.
Och då kommer ju inte heller de nyaste handdukarna som jag virkat och stickat att passa... Nä, inte alls genomtänkt det där.
onsdag 29 maj 2013
söndag 26 maj 2013
Spansk shopping
(Bild lånad från nätet)
I helgen var vi i La Jonquera på andra sidan spanska gränsen för att besöka det nya shopping centrat som alldeles nyligen öppnade.
Jag måste erkänna att jag blev inte speciellt imponerad. Jag har sett betydligt större både i Frankrike och i Sverige. Men priserna och de butiker som var öppna (en hel del öppnar inte förrän om ett tag, förhoppningsvis innan den stora turistsäsongen startar) var helt klart intressanta. Spanskt mode skiljer sig lite från franskt. Mer färg och finare mönster. Men också mycket mera bling-bling. Sånt som spanjorskorna kan bära, men kanske inte en svenska i sina bästa år (läs medelålders)...
Man får vara lite försiktigt med vad man handlar för något. I Spanien är det ok med förfalskning av varumärken, och tar man sig tillbaka hem över gränsen med t.ex ett par skor med en falsk krokodil på kan man få problem. Franska tullare än nämligen lite kinkiga med det där.
Nu riktar sig ju det här shoppingstället förmodligen mest till fransmän (fortfarande köpstarkare än spanjorerna), och fransmännen måste ha tillgång till ordentlig mat för att de skall vara intresserade av att spendera längre tid på något ställe. Och då måste man ju ha flera olika matställen för att tillfredställa alla smaker och plånböcker. Där fanns en enorm buffé där man kan äta så mycket man vill för 15 € per person som vi testade.
Och så fanns det en betydligt lyxigare italiensk restaurang med priser därefter. Men de hade iallafall den här maffiga borddekorationen av spagetti i entrén. Okokt då alltså.
Det lär bli fler besök på det nya shoppingcentrat, förmodligen rätt snart om Dottern får bestämma.
fredag 24 maj 2013
Badrumsrenoveringen som kom av sig
Det var mycket som kom emellan: våren med trädgårdsfix; poolen skulle tvunget skulle avtäckas tyckte Dottern och det medförde rengöring av den; Makens magproblem; Makens byte av hjärtspecialist med påföljande coronarographie för att äntligen komma till botten med vad som är fel; handdukshängare/-torkare som inte funkade och måste bytas; och så, måste jag erkänna, min tvekan att ge mig i kast med det hela. Jag har släpat fötterna efter mig eftersom jag inte riktigt tycker om målning där flera komponenter skall blandas och det hela måste ske med tidspress.
Burk A skall blandas med burk B och vatten skall tillsättas och det hela skall blandas i 3 minuter och sen skall man vänta i 5 minuter och sen måste man måla färdigt alltihopa under 1 timme för efter det är färgen oanvändbar. Nervöst och stressigt.
Så här såg duschen ut efter att jag gnott och gnuggat med kaustik soda och aceton, en trist brun-beige färg, samma på handfatet.
Så här såg det ut i mellanakten, efter ett lager med färgen Vit Aska (helt perfekt, inte bländande vit och heller inte åt krämhållet). Jag målade helt sonika över avloppets metalldel för att slippa strula med maskeringstejp på ett runt föremål.
Jag hade trätt en plastpåse över kranen på handfatet och tejpat fast. Men det var inte helt enkelt att måla där bakom kan jag tala om.
När färgen hade torkat i 24 timmar var det dax för nästa etapp, la résine de finition, dvs själva förhärdaren, och då blev det så här blankt och fint. Helt torrt och användbart är det inte förrän om en vecka, så Maken får vänta med att sätta upp duschväggen i glas. Men under tiden kan han ju montera dit själva duschen och jag kan måla golvet. Fast kanske inte samtidigt.
Det här gav lite merkänsla, nu när jag vet att det inte var så svårt. Jag tror nog att badkaret i andra badrummet skall få sig en liten uppfräschning i samma vita färg.
Burk A skall blandas med burk B och vatten skall tillsättas och det hela skall blandas i 3 minuter och sen skall man vänta i 5 minuter och sen måste man måla färdigt alltihopa under 1 timme för efter det är färgen oanvändbar. Nervöst och stressigt.
Så här såg duschen ut efter att jag gnott och gnuggat med kaustik soda och aceton, en trist brun-beige färg, samma på handfatet.
Så här såg det ut i mellanakten, efter ett lager med färgen Vit Aska (helt perfekt, inte bländande vit och heller inte åt krämhållet). Jag målade helt sonika över avloppets metalldel för att slippa strula med maskeringstejp på ett runt föremål.
Jag hade trätt en plastpåse över kranen på handfatet och tejpat fast. Men det var inte helt enkelt att måla där bakom kan jag tala om.
När färgen hade torkat i 24 timmar var det dax för nästa etapp, la résine de finition, dvs själva förhärdaren, och då blev det så här blankt och fint. Helt torrt och användbart är det inte förrän om en vecka, så Maken får vänta med att sätta upp duschväggen i glas. Men under tiden kan han ju montera dit själva duschen och jag kan måla golvet. Fast kanske inte samtidigt.
Det här gav lite merkänsla, nu när jag vet att det inte var så svårt. Jag tror nog att badkaret i andra badrummet skall få sig en liten uppfräschning i samma vita färg.
Etiketter:
badrum,
renovering
tisdag 21 maj 2013
Att lägga upp jeans
Nu är ju jag inte wizard med symaskinen, och inte är min symaskin någon wizard den heller, men tillsammans brukar vi iallafall klara av raksöm och zigzag.
Det är ju lite speciellt att lägga upp jeans. Tyget är tjockt, och om det skall se snyggt och "inte upplagt" ut så borde man ju helst sy med en speciell, lite grövre, tråd. Inget min maskin klarar av.
Så jag drog mig till minnes något jag läst för ett bra tag sedan någonstans på nätet om hur man kan lösa detta problem på ett lätt och smidigt sätt. Givetvis har jag tappat bort den länken, men tydligen hade momenten fastnat i min lilla teflon-hjärna ändå.
Det är ju mycket möjligt, rentav troligt, att det här fiffiga sättet att lägga upp jeans är något de allra flesta kan, men om inte så tänkte jag försöka beskriva det ändå.
Man börjar helt enkelt med att vika upp nederkanten till lagom längd och nålar runt om.
Sen syr man en raksöm så nära den redan befintliga kanten man överhuvudtaget kan på baksidan (se min blåa söm på bilden ovan).
Sen är det bara att vika upp "överflödstyget" inne i byxbenet och pressa med strykjärnet. Har man lagt upp mycket kan man klippa av en bit och zigzagga ihop delarna.
En nästa osynlig uppläggning, med originalsömmarna kvar. Snabbt, enkelt och smidigt.
måndag 20 maj 2013
Ny kofta på stickorna
Nu när en kofta blev färdig så fick jag ju lov att lägga upp till nästa.
Det skall bli en Velynda till mig själv. Jag stickar i Bamboulène från Cheval Blanc, 50 % ull och 50 % bambu. Det lär gå mot sommar men just nu känns det väldigt aktuellt med en yllekofta här hos oss, så då passar det ju bra med en ullstickning i knät.
Jag har länge gått och suktat efter klassisk kofta, en riktig Koftornas Kofta, typ Lady Marple eller Alpenglühen eller just Velynda som passade till det garn jag redan hade hemma.
fredag 17 maj 2013
Grattis!
Grattis alla norrmän! Och ett litet grattis till mig också - för idag firar jag att det är 17 år sedan jag flyttade till Frankrike.
Hurra, hurra, hurra!
Hurra, hurra, hurra!
Det var enklare förr
Maken och jag har unnat oss varsitt par tyska sandaler. De påminner mig om en tid då dessa fotbeklädnader mer eller mindre bara bars av tyskar. Såg man någon med B-sandel på fötterna kunde man ge sig den på att det var en tysk turist. Nu sitter de ju på var mans fot. Det var enklare förr. Iallafall om man, som jag, tycker det är kul att försöka gissa var folk kommer ifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)