Hundförbud

Häromdagen behövde dottern och jag ta oss från A till B till C och tillbaka till A igen. Vi tog Lili med oss på promenaden och lämnade fader/make/husse hemma.
Vid den minst tråkiga vägen mellan B och C fanns en så här skylt:

Nu har jag bott så länge i Frankrike att jag har anammat den franska inställningen till förbudsskyltar: Dom gäller inte mig. Eller, i det här fallet, den gäller inte vår hund.
Det säger ju sig självt, här är det ett förbud mot svarta hundar med spetiga öron. Och skall man vara petig så gäller det enbart svarta hundhuvuden utan ögon.

Vår Lili med sitt gräddkolafärgade huvud med rundade hängande öron (och med kropp) är ju inte alls berörd av ett sådant förbud.

Förresten var både förskolan och skolan som låg på var sin sida av gångstigen stängda för sommaren så inga barn behövde bli skrämda. Och jag avsåg att plocka upp eventuella efterlämnade högar med medhavd plastpåse.

Man kan ju inte vara alltför stelbent i sin tolkning av förbudsskyltar.