Ett hål gjort inifrån av larven. "Skalet" från förvanligen hängde kvar vid hålet.
Förra hösten såg vi den ena palmen efter den andra sågas ner. I våras var det vår granne bakom oss som fick hyra in hjälp med att såga ner och frakta bort sin flera meter höga palm, i somras var det en annan granne som fick göra samma sak.
Ytterligare en grannes palm är uppäten men den står fortfarande kvar. Förmodligen är det en tämligen dyr historia att göra sig av med en sjuk palm, eftersom det krävs speciell utrustning att kapa en hög palm (måste kapas i sektioner) och sen kan man inte bara åka till soptippen med den som med vilket annat trädgårdsavfall som helst. Den angripna palmen måste brännas för att inte skalbaggarna och larverna skall överleva och förflytta sig till andra, friska palmer.
Vi förstod att det nog bara var en tidsfråga tills våra palmer skulle bli angripna.
Våra Phoenix canariensis
Några dagar senare hällde vi på myrbekämpningspulver upplöst i vatten på palmen och det hade tydligen önskad effekt. Det började röra på sig igen i palmen och jag hörde lite läskiga ljud där inifrån. Jag inbillade mig att skalbaggarna skrek som i dödsångest. Nu anser jag mig vara en djurvän och har svårt att se djur lida, men när det handlar om skadeinsekter och att rädda mina palmer så är jag inte så blödig. Iallafall klarade de inte av behandligen för dagen efter låg det flera skalbaggskadaver på marker runt palmen. Samma sak någon vecka senare men då var det inte vi som varit framme, utan det berodde nog på att det hade blivit lite kyligare på nätterna och de klarar inte av temperaturer under +10.
Sen bestämde vi oss för att bekämpa insekterna med för ändamålet avsett organiskt medel. Vi sprutade på nematoder (eller vad de nu kan heta på svenska). Jag har inte sett några nya dödsfall eller någon ny åverkan på palmerna, men vi får vara uppmärksamma till våren när det börjar bli varmare och skalbaggarna och deras larver vaknar till liv igen. Ännu vet vi inte om vi har lyckats rädda våra palmer.