samedi 28 septembre 2013

Vad gör man inte


för att slippa fästa femtielva trådar. För att ha något för händerna, men utan att påbörja något stort projekt och för att inte behöva ta tag i trådfästningen, så stickade jag ännu en handduk till gästtoan.
Phil Etik från Phildar, 100 % bomull i en bubbelgumsrosa färg. Stickor 3,5 mm och ett mönster jag hittade i en stickbok - Chevron Stitch.

Undrar vad jag skall göra för ett litet projekt för att skjuta upp det oundvikliga? Eller skall jag ta och bita i det sura äpplet och ta fram stoppnålen? Får se vad som ropar högst och enträgnast - garnlagret eller den ofärdiga tröjan.

vendredi 27 septembre 2013

Slut på Beach 2013


Ja, för mig började den ju aldrig. Har inte satt min fot på stranden på hela sommaren. För mycket sand mellan tårna och för många turister. (Och här förtränger jag glatt att jag också har varit en sån där förhatlig turist här i trakterna tills för tre år sedan. Numera tillhör jag ju Lokalbefolkningen.)


Nu håller man på att packa ihop diverse strandrestauranger och lekprylar. Badvakterna håller fortfarande ett vakande öga på de få som fortfarande frekventerar stranden. Förmodligen till slutet av månaden.

Det är fortfarande mycket man inte får göra på stranden. Bla fick inte Lili vara där. Fast egentligen gäller det nog enbart svarta hundar med vitt halsband och i koppel. Det kan ju vem som helst se...

Så istället höll vi oss i skuggan längst promenaden och sniffade runt.
 
Jag kanske inte sniffade så mycket, men Lili gjorde det desto mera.

jeudi 26 septembre 2013

Stavning

De är kom ut och blev luftade idag. Och det var inte igår. Har överhuvudtaget inte motionerat på evigheter. Under sommaren är det alldeles för varmt redan tidigt på morgonen för att vistas ute i solen.
Men idag passade det bra. Det var svalt och vi skulle lämna in bilen på verkstaden för översyn. Maken tog cykeln tillbaka och jag stavade efter.
När jag kom hem tryckte jag i mej ett halvt pain au chocolat som jag tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av. Så där fick jag i mej de kalorier jag eventuellt hade gått bort.
Nu är jag lagom mör och skall inte göra något mer ansträngade idag.

lundi 23 septembre 2013

Bara uppförsbackar kvar

Visserligen är min Pippi-tröja numera färdigstickad, men vägen därifrån till helt färdigt och bärbart plagg är lååång. Lång, snårig och består enbart av uppförsbackar. Visserligen har jag min vana trogen stickat den runt, både kropp och ärmar, så jag har inga sidsömmar att sy ihop, bara axelsömmar och sy i ärmarna. Men jag har trådar att fästa. Många trådar. Många tråkiga garnändar.
Egentligen är det ju inte så mycket kvar. Men när det är färdigstickat så är det liksom inte lika roligt längre. Även om jag gärna vill ha min tröja. Jag kommer att behöva den, och den kommer alldeles säkert att bli fin. Men, som sagt, uppförbackarna är många och branta innan dess.

dimanche 22 septembre 2013

Ytterligare ett FO

 
I dagarna blev jag också färdig med det som från början skulle blivit en present till Modern, men som vid närmare eftertanke och med envetet ivrigt bifall från resten av familjen istället blev en "present" till mig själv: min Katarina


Jag stickade med Drops Verdi och stickor 5 mm. Ett av dessa bamsenystan Verdi räcker gott och väl. Jag följde mönstret föruom att jag gjorde några förkortade varv runt nacken för att få sjalkragen att ligga lite bättre. Eventuellt kunde jag gjort den lite längre, men jag är nöjd ändå.

Nu väntar jag bara på att vädret skall bli mera höstigt så jag kan använda min kofta. Fast jag väntar gärna ett tag till och njuter av solen och våra 25 grader. Tids nog blir det väl kallt ändå.

jeudi 19 septembre 2013

Knappat och klart


Nu är den då äntligen helt färdig, min Velynda.  Jag hittade rätt antal knappar i min egen knappgömma. Kanske inte de optimala. Visserligen är de rosa pärlemor, men jag hade helst velat ha dom några millimeter större, och runda. Men jag hittade inga på marknaden så jag fick ta vad jag hade.
Jag gjorde några förkortade varv i nacken, innan jag började på halskanten, som jag för övrigt också stickade ett par varv extra på utöver vad det stod i beskrivningen. Enligt andra som stickat samma kofta var den tydligen lite väl vid i halsen. Min blev perfekt, precis som jag ville ha den.
Så nu hoppas jag bara att Modern också tycker om den, eftersom hon får denna koftan istället för den som jag egentligen har stickat till henne. Jag tror hon passar bättre i denna.
 

 

dimanche 15 septembre 2013

Varmt om halsen


Nu är även Dottern ekiperad inför hösten. Iallafall om halsen. Hon fick ju för sig i våras att hon skulle lära sig att sticka. Garn inhandlades i exakt den färg hon ville ha, och hon satte igång. Och gav upp rätt omgående. Och jag fick ta över. Hon hade valt att göra en lång sjal i mosstickning som sen skulle sys ihop, men eftersom mosstickning inte riktigt är min melodi så repade jag upp det lilla vi redan hade stickat.
Istället blev det en "Cupido Cowl". 312 maskor och stickat med rundstickor 4,5 mm i Jaspée från Bergère de France i färgen "raisin" (som betyder druva).
Och vi är båda nöjda.

samedi 14 septembre 2013

OK Hösten - Bring It On!


Nu är dom äntligen klara, lagom till hösten. Kanske inte just idag då vi njuter av 27 grader, men den är snart här med regn och rusk.

Exakt 80 gram till båda sockorna av Phildar Preface gick åt. Jag stickade från tån upp och började med Judy´s Magic Cast On,


och fortsatte med Magic Loop och så testade jag att göra en Afterthought Heel.
 
 
Ett enkelt mönster med 2 räta 2 aviga där varannan rätmaskeomgång fick bli en liten tvåmask-fläta.


Mönstret fick fortsätta upp över hela skaftet.

mardi 10 septembre 2013

Med smak av sommar


I början av sommaren passade jag på att frysa in fläderblommor för att kunna göra mera saft lite senare. Och nu var den klar. Fyra literflaskor och två glasspaket att dels frysa in, dels att ställa in i kylen för att kunna förlänga sommaren lite.

lundi 9 septembre 2013

Krage med förkortade varv


Jag gjorde några förkortade varv runt nacken på Katarina-koftan jag håller på att sticka till Modern. Eftersom jag har stickat en till mig själv så vet jag att kragen inte ligger så bra.
När jag googlade på short rows på nätet så hittade jag den här varianten: Carol Sundays Short Rows
Ingen wrap&turn, bara scrap yarn runt garnet. Busenkelt.
Först hade jag tänkt försöka mig på German Short Rows men insåg att det skulle aldrig fungera med detta håriga garnet, och aldrig på kvällen framför tvn.
Nu vet jag ju inte hur det skulle se ut med rätstickning och annat garn, men med Drops Verdi funkade det alldeles utmärkt.
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 

vendredi 6 septembre 2013

Inte riktigt mitt i prick


Vi var på skjutbanan häromdagen. För första gången. Det gick så där. Men jag träffade iallafall måltavlan 10 meter längre bort med vår luftpistol! Det var mer än Maken gjorde...
 

Första omgången gick inte så bra, då träffade jag inte ens måltavlan. Men sen gick det lite bättre. Tills jag blev trött i armen, otränad som jag är. Av någon anledning tyckte Maken att vi skulle börja med de allra minsta måltavlorna. Det fanns också modellen större, men de skulle vi inte ha. Efter att ha skjutit flera omgångar med fem skott och han fortfarande inte träffade, så hade han ändrat sig.

Jag har inte skjutit ytterst lite med luftpistol när jag var kanske 12-13 år, och det var ju ett tag sedan. Fadern hade nämligen även ett luftgevär och det tyckte både Brodern och jag var mycket roligare att skjuta med. Vi skjöt prick på tomma ölburkar på helgerna mitt inne i den Småländska idyllen. Förmodligen till viss förtret för de enda grannarna...



mercredi 4 septembre 2013

Nytt läsår

Å så var det dax igen. Nytt skolår. Dotterns sista på gymnasiet. Det nya ämnet detta sista året är filosofi. En stor och "tung" del av studentexamen i juni.

Jag kunde ingenting om franska skolan och franska skolundervisningen när Dottern började vid tre års ålder i école maternelle, denna frivilliga tre-åriga typ lekskola. Den är frivillig men eftersom den är gratis (om man sätter barnet i kommunal skola alltså, då betalar man ju via skatten) förutom skollunchen, så går ju alla barn där. Jag tror nog inte ens att det finns någon annan barnomsorg för barn över tre år.

Det jag har lärt mig om franska skolsystemet har jag lärt mig allteftersom. Det är mest de första åren som skiljer sig från hur det är i Sverige: alla dagar börjar kl 9.00 och slutar 16.30. Onsdagar lediga men istället gick hon i skolan de flesta lördagsförmiddagar.
Och varje år var det en ny lärare och nya klasskamrater. Inför varje skolstart var det med stor nervositet min dotter gick till skolan för att veta vem hon skulle få gå i samma klass med. Hade hon hamnat i samma klass som kompisarna? Varje år blandades eleverna och delades upp i försök till homogena klasser: uppdelning av bråkstakar, av barn med invandrarbakgrund, av "bättre" och "sämre" elever (skolresultatsmässigt alltså!). Och ofta en (ill-?)vilja att splittra kompisgrupper.
En fördel med detta systemet är att om barnen fortsätter i samma skola under många år så har dom ofta någon gång under den här tiden gått i samma klass med de allra flesta och känner således väldigt många av de andra eleverna.

Men nu var detta alltså sista skolstarten för hennes del. Och det var länge sedan vi lämnade av henne inför första skoldagen. Ängsliga och stolta.

mardi 3 septembre 2013

Är jag gammalmodig?

Är jag gammalmodig? Eller för strikt uppfostrad? Eller jag kanske bara är petig?
Vi var på begravning igår. En inte alltför nära vän till Maken hade avlidit.
Det var första gången som jag var på en begravning i Frankrike. Jag är långt ifrån en expert på svenska begravningar (som tur är) men sederna skiljer sig lite mellan de två länderna.
Först och främst så måste jordfästningen ske väldigt snabbt efter dödsfallet i Frankrike. Bara två eller tre dagar. En annan sak som jag inte heller visste om är att efter minnesstunden så följer de sörjande, iallafall de närmast sörjande, med till antingen krematoriet eller till begravningsplatsen för att närvara vid jordfästningen.

Men en sak som inte skiljer sig, och här har jag kollat noga med Maken som kan det här med Vett & Etikett, är klädseln. Man infinner sig till begravningen och minnesstunden i mörka och sobra kläder. Svart, grått eller marinblått.
Men där satt jag igår i storkyrkan i Perpignan och tappade hakan allteftersom folk kom in och satte sig. Lårkort vit klänning som mest såg ut som en nattsärk. Korallröd ärmlös klänning (som hade varit hur fin som helst på ett sommarbröllop). Jeans, t-shirt och gympadojjor. Orange tenniströja.
För en gångs skull skämdes jag inte över att vara lite "överklädd" (jag tycker aldrig jag har rätt kläder till rätt tillfälle). Jag hade t.o.m tryckt in mina stackars fötter i ett par svarta pumps till min svarta klänning. Maken satt och svettades i mörk kostym, vit skjorta och slips.
Vi är nämligen av den uppfattningen att man klär sig sobert för hedra den avlidne och inte minst dennes familj. Man gör det för deras skull. Inte för att visa upp sina brunbrända ben eller för att lufta finklänningen.

Visst, man har bara ett fåtal dagar, om ens det, att gå och shoppa en mörk klänning eller en svart slips. Men nånting i den vägen har man väl ändå hemma om så bara mörka byxor och en vit skjorta? Om man nu inte har lust/råd/tid att införskaffa sig något nytt.

Men som sagt, jag kanske är petig.