Havet

Vi var vid havet förra veckan. Strålande solsken om än lite väl blåsigt på stranden.

Det jag älskar mest med stranden i Argelès-sur-Mer är att man har stranden, havet och  bergen allt-i-ett liksom. Den här den delen av Pyrenéerna, Les Albères, går ända ut i havet.

Jag var inte ensam där. Jag såg t.o.m ett solparasoll. Visserligen användes det väl mer som skydd mot vinden liggandes ner, men ändå.

Jag älskar havet. Tröttnar aldrig på att se vågorna rulla in, den ena olik den andra.
Där var ingen drivved denna gången, men så har vi knappt haft några vinterstormar heller. Stranden är egentligen bäst så här utanför badsäsongen.

Lördagsutflykt

Vi tog oss till Collioure igår för att njuta av det fina och ovanligt varma vårvädret. Och där var som vanligt väldans fint. Och redan en hel turister.

Medan Maken och Dottern placerade sig i solen på en uteservering tog jag kameran och gick på en liten vandring bland de slingrande och smala gränderna.

Jag var inte ensam om att flanera i gränderna, men en fiskmås hade jag väl inte riktigt väntat mig att få se.

Havet låg alldeles spegelblankt och såg inbjudande ut, men någon vinterbadare är jag inte så det fick vara.

Jag återförenades med resten av familjen på en av serveringarna vid stranden. Platanerna har ännu inte börjat grönska så det ser lite naket ut.

 Sen var det lunchdax och vi gick för att leta upp en restaurang. Dottern ville ha tapas så vi gick till ett av oss redan beprövat ställe där vi visste att maten var bra och allt var fräscht. Inte någon gourmet-restaurang med vita dukar, men det ville vi inte heller ha.

 

På spanskt vis hade de foton på alla rätterna på menyn i fönstret. Det är inget jag egentligen tycker om, men det är ju onekligen praktiskt. Framför allt om man inte kan språket. Och när tallrikarna kom på bordet såg det precis likadant ut som på bilderna!
Det var gott och rikligt, och mätta och belåtna körde vi hemåt fullt nöjda med vår lördag i solen.

Vårtecken!

Mimosan har slagit ut. De gula bollarna lyser upp naturen lite varstans. Det är det första tecknet på att "det går åt rätt håll", dvs att vinterna är på utgång och våren lurar runt hörnan.

Visserligen är det vid Rivieran som man odlar mest mimosa här i Frankrike för försäljning, men viss procent av produktionen kommer från våra trakter också.

Och visst är de svenska färgerna blått och gult underbart fina!

Hav & Garn

Två bra saker här i livet: Havet och Garn. Den första är Makens favorit och den andra min. Ja, jag tycker ju om havet jag också. Vem gör inte det liksom. Iallafall att titta på. Så här års.
Men tydligen var det flera som var ute och seglade i helgen. Vädret var milt, om än lite grått, och tydligen var vindarna segelvänliga. Själva tog vi en promenad längst med stranden i Canet-en-Roussillon i lördags. Vi var inte ensamma kan jag ju säga.

Och så råkade det komma med hem ett paket med bomullsgarn från den tyska lågprisbutiken. Tänk så det kan bli...

I vinterskrud

All den nederbörd som kom som regn hos oss för några dagar sedan, den kom i snöform på bergstopparna i Pyrénéerna.
Canigou är nästan helt snötäckt och hur vacker som helst med de fortfarande gröna träden i förgrunden tillsammans med de rostfärgade vinodlingarna.

Den myckna snö har gjort att skidpisterna har öppnat nu i helgen, lite tidigare än beräknat. Och det är ju säkert till glädje för att dom som åker skidor. Dit hör ju inte jag, men jag glädjer mig åt den vackra vyn istället. Inifrån huset där det är varmt och vindfritt.

Söndagens utflykt i det gröna

Vi åkte i väg på en liten utflykt igår till en jakt- och fiskeutställning. Det var inte så långt hemifrån, men den sista biten av vägen tog sin lilla tid iallafall. Smal och snirklig väg bland vinodlingarna, egentligen enkelriktad med det respekterades inte av alla, men det var bara att knö sig så långt ut i kanten man kunde där det inte var något dike och hålla tungan rätt i mun och vinkla in backspegeln.

Men vackert var det. Kullar täckta av vinodlingar så långt ögat såg.

Det var hit vi skulle - Château de Las Fonts. Slottet/borgen daterar från 898 och 915, och är numera renoverat och innehåller större lokaler att hyra för invånarna i kommunen Calce där det är beläget.

Entrén in till borggården up close and personal.

Inne på borggården pågick som bäst en mässa till Sankt Hubertus,  jägarnas skyddshelgon.

Mitt bland vinodlingarna fanns också en olivlund. I bakgrunden kan man se Força Réal (507 m över havet), en borg från 1200-talet, numera synlig från långt avstånd tack vare den telekommunikationsantenn som finns där.

Landskapet runt château de Las Fonts är otroligt vackert och vilt. Överallt ser man ginstbuskar som små gula färgklickar i allt det gröna.

På vägen hem var vi tvunga att stanna och fotografera en av de blomsterängar som fanns längst vägarna. Så otroligt fint.

Snötäckta berg

Le Canigou, med sina 2784 möh, är helt snötäckt. I förgrunden ser man en av de otaliga vinodlingarna som finns här i trakten. Just denna är gammal och rätt risig men tydligen underhållen ändå för den är nedklippt.
Det arbetas för fullt på de flesta vinodlingarna just nu med beskärning och besprutning.

Dagens motion

Dottern och jag tog bilen och körde några kilometer till Villeneuve-de-la-Raho för en motionsrunda runt sjön.

Sjön består av två delar, en liten där man kan bada och en betydligt större som tjänar som vattenreservoir.

Och så har man en alldeles fantastisk utsikt mot Le Canigou, så här års med snötäckt topp.

Collioure

Vi hade ett ärende till Collioure-trakten idag och då passade vi på att åka till till själva staden för att trängas med alla turister. Och äta glass.

Den lilla stranden framför uteserveringarna längs strandpromenaden var full som vanligt.

Flera traditionella katalanska båtar låg vid kajen.

Från den här lilla söta bilen kan man köpa färskpressad juice om andan faller på.

Besök i Collioure

Av en ren händelse körde vi till Collioure idag. Solen sken men det blåste en hel del söderifrån. Kameran var ju med som vanligt så här är några bilder.

Château Royal som man kan besöka, iallafall delar av. De har även konserter där. Ligger alldeles centralt vid hamnen.

Uteserveringarna vid stranden var lite rätt folktomma, men det här var på förmiddagen och lunchen hade ännu inte börjat.

Collioure har tre stränder, och det här är den som ligger längst in i viken.

Une barque catalane - en traditionell katalansk båt.

Världens vackraste

Igår ville Maken åka till Port Vendres för att titta på ett gammalt segelfartyg som tydligen skulle ligga där enligt lokaltidningen. På vägen dit, mellan Collioure och Port Vendres finns nog världens vackraste natur. Det spelar ingen roll vilken årstid eller vilket väder, där är alltid vackrast!
Titta bara på alla dessa vinodlingar i terrasser som klär Les Albères (den västra delen av Pyrénéerna) slänter.

Det översta fotot är taget från bilfönstret österut precis söder om Collioure och där bakom kullarna ligger havet.  

Detta fotot är taget västerut in mot landet i lite motljus, också från rullande bil (det var inte jag som körde!)

Fruktträd i massor

Runt om där vi bor finns det mängder av fruktodlingar. Körsbär, aprikoser, persikor och nektariner. Längst vägen vi tog igår förmiddags finns det persikor och nektariner, och just nu är där så enormt fint med alla dessa rosa blommande fruktträd.

Det är något alldeles speciellt

med drivved. Så här i vintertid, innan de har städat stranden, brukar jag alltid ha med mig en kasse att plocka i när vi åker till Argelès-sur-Mer. Och så går jag med näsan ner mot marken och ser knappt havet eller allt det andra vackra runt om.

Just de här bitarna drivved var lite väl stora att ta med hem.

Och den här utsikten höll jag på att missa.

Men det här kunde jag inte missa på väg ner till stranden. Hela vägen längst med stranden går det en promenadväg kantad med tallar och andra buskar. Svalt och skönt på sommaren, och i lä för den värsta vinden en blåsig dag som idag.

Korkek

Jag gjorde inte som Ferdinand och satte mig under korkeken för att lukta på blommorna, jag bara tog foto på den. Här i Pyrénéerna växer den både vilt och i odlingar.

Man skördar den yttersta delen av barken när eken är 25 år, och sedan med flera års mellanrum.

Collioure

En av mina favoritplatser här på jorden är Collioure, en liten stad med havet på ena sidan och sluttningar med vinodlingar på andra, ca 45 minuters körväg hemifrån. Väldigt turistigt men ack så vackert.

Eus

Ca 45 km väster om Perpignan, på vägen mot Andorra, ligger Eus.
Eus har fått utnämningen Un des plus beaux villages de France (en av de vackraste byarna i Frankrike).
Allra längst upp i byn ligger kyrkan St Vincent, byggd på en gammal lägerplats från romartiden.

Det var flera år sedan vi var där senast. Sen vi flyttade hit ner, och alltså slutade vara turister, kör vi oftast bara förbi sevärdheterna i vårt närområde.