tisdag 30 september 2014

En mini-semester

I slutet av förra veckan var jag och hälsade på Dottern i Toulouse där hon numera läser på jurist-linjen

på Toulouse universitet.

Toulouse är en enormt trevlig stad, och alla verkar vara vänliga. Man säger t.o.m. "Hej och tack!" till chauffören när man går av bussen! Jag, som är van vid parisarnas snorkiga och otevliga sätt efter 14 år i Paris-området, stod där med tappad haka första gången jag hörde det.

Givetvis var jag ville jag kolla garnutbudet när jag ändå var där. Tyvärr är franska garnaffärer ett sorgligt kapitel. De är inte många och de flesta har ett bedrövligt utbud om man inte vill sticka med (oftast pastellfärgat) akrylgarn. Men några nystan merino lyckade jag hitta iallafall.

Inte långt från universitet finns en fin och lummig park med en massa bänkar. Och en parkbänk i skuggan var precis vad våra trötta fötter behövde efter att ha gått, och gått i värmen (26-27 grader).

  I en del av parken finns en japansk trädgård med den oundvikliga röda bron. Den figurerar tydligen på flertalet bröllopsfoton för under den korta tid vi var i parken såg vi flera brudpar med kameraförsedda följen på väg dit.

Medan Dottern var på föreläsningar traskade jag runt själv. Givetvis besökte jag  La Basilique Saint Sernin.

Den började uppföras runt 1080-talet, men när den stod färdig framgick inte riktigt klart.


 
Jag passade också på att promenera längst en av de kanaler som finns inte långt från Dotterns lägenhet. Canal de Midi är en av dom,

och den här, Canal de Brienne är en annan. Längst båda går det stigar på bägge sidor och de är fulla av joggare vilken tid som helst på dagen.

Under våra irrfärder i den gamla stadsdelen hittade vi en trevlig restaurang lagom till lunchdax.

Bara ett par bord var upptagna när vi installerade oss, men när vi väl hade ätit färdigt var uteserveringen full. Sa jag att vi hade fint väder?

tisdag 9 september 2014

257 %-ig skattehöjning

Den senaste tiden har skattebeskeden ramlat ner i de franska hushållens brevlådor. I Frankrike betalar man in inkomstsskatten från föregående år under de sista månaderna på innevarande år (alltså: det man tjänade 2013 skall man betala skatt på under sista delen av 2014). Man får ut sin bruttolön och -pension och sen är det upp till var och en att antingen själv kontakta sin skattemyndighet för en månatlig automatisk inbetalning, eller så lägger man själv undan en summa varje månad i madrassen eller på banken. Eller så betalar man allt på ett bräde. Det är många fransmän som inte vill betala in sin skatt i förväg till staten med motiveringen att de då inte får någon ränta på pengarna, men att staten tjänar pengar på dom.

För vår del innebar årets skattebesked en maffig ökning. 257 %. Tvåhundrafemtiosju komma åtta procent för att vara exakt. Det är nämligen så att alla pensionerade f.d. stats- och kommunalanställda, som Maken, får ett tillägg varje månad för de barn de har, en viss summa per barn, oavsett åldern på barnen och om de fortfarande bodde hemma eller ej . Den summan har tidigare inte varit skattepliktig men det har den sittande socialistiska regeringen ändrat på. Den nya reformen trädde i kraft den 31 december förra året och var retroaktivt, dvs började gälla för de "barnbidrag" man fått under det precis avslutade året. Och för de, som Maken med sina fyra barn, som hade betalat in sin skatt varje månad allteftersom de tjänade pengarna, så var ju loppet redan kört så att säga. Man kunde ju inte betala in mer under 2013 eftersom året redan var slut.

Man kan ju bara gissa att det jäset lite i de stats- och kommunalanställda leden. Sen fyra år tillbaka har deras löner varit frusna (dvs inte ökats ens för att följa inflationen), pensionerna är också frusna. Och nu denna nya skatt.

Men regeringen verkar nöjda med sig själva när de har ordnat så att 3 miljoner av de minst bemedlade 14 miljoner franska hushåll slipper betala någon inkomstskatt överhuvudtaget. Som om det skulle räcka för att pacificera de franska skattebetalarna.



onsdag 3 september 2014

Äntligen något färdigstickat!

Min Chance of Showers blev visserligen färdigstickad i början av sommaren, men sen blev den liggandes. Det var ju det där med att Fästa Alla Trådar... Och förresten har det inte direkt varit något koftväder. Så min fina blå kofta i bourettesilke blev liggandes i en påse. Tills helt nyligen då jag tittade i almanackan och insåg att Hösten kan komma när som helst. Visserligen har vi helt underbart sommarväder fortfarande hos oss, men man vet ju inte.


Den här koftan stickas med förkortade varv, och är enkel och kul att sticka. Ärmarna blev lite i vidaste laget kanske, annars är jag nöjd.
Jag behöver nog blocka kanterna lite lätt, men jag upptäckte att Maken har lagt rabarber på min vattensprutflaska så jag måste inhandla en ny. (Han har en ättikslösning i flaskan mot bladlössen. Ibland luktar hela trädgården ättika, men effektivt är det!)

Nu har jag ytterligare en färdigstickad kofta i bomull som också väntar på att få alla trådarna fästa. Hoppas att det inte tar så lång tid med den. Men det är ju onekligen roligare att sticka än att fästa trådar och montera.