Äntligen!

Det var minsann på tiden att vi byte gardiner i vardagsrummet. Det såg ut som om det var Madame Dupont, 87, som bodde här.

Fint (?) café-motiv på ena gardinparet

 



Men när vi flyttade in för ca 3,5 år sedan var jag enormt tacksam för att förra ägaren hade låtit dom sitta kvar. Det liksom lite mycket att tänka på vid uppackning av en hel flyttlastbil.

 

 Naturscen med blommor och en dam och en herr och en bro

 

Och sen kom Sjukdom och Elände och vi fick annat att tänka på. När vi väl kom upp till ytan igen och började fundera på gardiner insåg jag att vi inte riktigt var inne på samma idé, Maken och jag, så jag lät det hela bero.

Men sen blev det hela liksom akut. Lili brukar bli alldeles till sig när hon ser Lill-matte komma hem genom grinden och från sin utsiktpunkt på soffan krafsar hon på rutan. Och fastnade med klorna i gardinen. Så när den började hänga i trasor var vi ju tvugna att ta tag i det hela och köra till Tygaffären som jag redan spanat in. Många meter zigzaggande och raksömmande senare så hänger där nya, och hela, gardiner i de tre fönstrena.

Det är inget speciellt med dom, de är så neutrala som jag ville ha dom. De släpper in ljuset och man kan se ut men inte in. Några roligare och färggladare gardinlängder vid sidan om vill jag inte ha. Mest för att vi har soffan framför ena och en vilstol framför andra.
Men nu slipper jag skämmas för mina alltför omoderna och ruskigt fula gamla gardiner.