Det är något alldeles speciellt

med drivved. Så här i vintertid, innan de har städat stranden, brukar jag alltid ha med mig en kasse att plocka i när vi åker till Argelès-sur-Mer. Och så går jag med näsan ner mot marken och ser knappt havet eller allt det andra vackra runt om.

Just de här bitarna drivved var lite väl stora att ta med hem.

Och den här utsikten höll jag på att missa.

Men det här kunde jag inte missa på väg ner till stranden. Hela vägen längst med stranden går det en promenadväg kantad med tallar och andra buskar. Svalt och skönt på sommaren, och i lä för den värsta vinden en blåsig dag som idag.