Den här krabaten hittade jag i trädgården häromkvällen. Han (eller hon?) är nästan alldeles ny, fast jag har sett mindre. Men det är bara ungarna som är så våghalsiga att det ger sig ut på vift i "öppen terräng" och därmed blir lovliga byten för diverse predatörer. Mor och far Gecko har kanske förmanat dom, men vilken unge lyssnar på sina föräldrar?
En av de där predatörerna är vår hund som brukar leka med sitt byte, slå på det med tassen, ta det i munnen och sen spotta ut det igen. Jag vet inte om hon tuggar lite på dom också eller vad hon egentligen gör, men överlever gör dom inte.
På den här bilden kan man se hur liten den egentligen är jämfört med munstycket på vår bevattningsslang. Det utmärkande för geckosar är deras klart markerade huvud, lite kraftigare kropp och de lite rundade "fingertoppar". De andra ödlorna vi har här är mycket smalare och nästintill jämntjocka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar