Glad Påsk!

Här i Frankrike är det kyrkklockorna som kommer med godiset till barnen. Från skärtorsdagen till natten mellan lördagen och söndagen är kyrkklockorna tysta som tecken på sorg. Avsaknaden av ljudet från klockorna förklaras för barnen med att de (kyrkklockorna alltså) har åkt till Rom för att välsignas av Påven. På vägen tillbaka delar de ut choklad och godis som de gömmer i trädgårdar och hagar.

 Påskkärringen är ett helt okänt begrepp här nere. Jag har köpt mina två här i trakten för flera år sedan men de såldes som vilka häxor (sorcières) som helst. Men jag visste ju bättre :-).

 När Dottern var mindre tyckte hon att de såg läskiga ut, och hon var t.o.m lite rädd för dom.

Fastän de ser så glada och snälla ut.


Glad Påsk önskar jag er alla!

Randiga vågor

Nu har jag bara 35 varv (och ungefär lika många centimeter) kvar på min blå pläd.
Och sen är det ett stort hål i min garnstash och det vet vi ju alla vad det innebär: såna tomrum är till för att fyllas.
Vissa fylleriuppgifter är roligare än andra... :-)

Mumsiga strumpor

Vissa familjemedlemmar tycker hemskt mycket om Husses sockor och passar alltid på att snappa åt sig ett ihoprullat par så fort hon får chansen. Tydligen var de hemstickade väldigt goda. Så här mycket hann Lili tugga på den ena innan vi kom på henne.

Nu tillhör ju jag slit&släng-generationen och har inte lärt mig att stoppa ett par strumpor (och varför ingick inte det i syslöjds-programmet?!). Fast dessa är stickade uppifrån och ner så enklast vore väl att repa upp en bit tills jag kommer till det otuggade och sen sticka resten av tån igen. Jag har kvar av garnet.
Så får det bli. Nån gång. Innan nästa vinter. Har ju hela våren-sommare-hösten på mig så det borde väl även jag klara.

Nya smycken

Jag tyckte att jag behövde en skyddsängel att hänga om halsen. Slipad glaspärla i droppform, glas-"änglavingar" och resten i .925 silver.

Och när jag ändå hade verktygen ute så gjorde jag ett par örhängen i hematit, sötvattenspärlor och silver.

Nyekiperad

Gjorde några fynd igår - ny sommarklänning och nya sandaler. I den klassiska färgen svart. Kan aldrig gå fel.
En sommarklänning gör ju ingen sommar, så ev får det bli flera så småningom. Men vi skall ju genom våren först så jag har tid på mig.

Det blev ett snabbt besök i provrummet. Stor spegel plus obarmhärtig belysning är inget man bör utsätta en vinterblek och i oform kommen kropp för någon längre stund.

Snötäckta berg

Le Canigou, med sina 2784 möh, är helt snötäckt. I förgrunden ser man en av de otaliga vinodlingarna som finns här i trakten. Just denna är gammal och rätt risig men tydligen underhållen ändå för den är nedklippt.
Det arbetas för fullt på de flesta vinodlingarna just nu med beskärning och besprutning.

Världens finaste

Lili, 7 och en halv månad.
Världens bästa inbrottsalarm och varningssignal. Kli på magen, Husses sockar och sista yoghurtslatten är det bästa hon vet.

Min lilla kryddträdgård

Min persilja har frodats hela vintern, och nu kommer gräslöken också. Enligt vad jag har hört skulle persilja vara svårt att få att gro här i trakten, men det kanske var enbart den plattbladiga för vår har det minsann inte gått någon nöd på i vinter. Dillen som vi planterade ville sig däremot inte, och koriandern förde en lite tynande tillvaro. Vi får väl så båda delarna i år igen, så får vi se om det går bättre.

Myntan börjar också spotta upp sig efter vinterdvalan. Lite värre är det med timjanen men den tar sig kanske. Citrontimjan som vi hade planterat har dött ihjäl sig så vi får köpa en ny planta.

Det här är några små blommor som har blommat hela vintern. Jag vet inte vad de heter. Maken sådde några frön förra våren och sen planterade vi ut dom på två olika platser i trädgården. De som inte har så mycket sol är lite vitare och färglösare, men det är väl inte så konstigt. Rätt mänskligt faktiskt.

Just nu måste jag säga att jag inte längtar hem till Sverige. Vad jag har förstått så vill inte vintern riktigt släppa taget. Mer snö är t.o.m att vänta om jag fattat rätt. 

Får vem som helst bli svensk konsul?

Den svenske honorärkonsuln här i Perpignan är ett under av lathet och oduglighet.
Jag har bara träffat honom två gånger. Andra gången för att hämta ut våra nya pass som ambassaden hade skickat ner och första gången för att dels var vi lite nyfikna på honom, dels ville jag liksom presentera mig som nyinflyttad svensk i trakten men mest för att jag behövde en lista på svenska översättare.
Någon sådan aktuell lista hade han inte, bara en som var flera år gammal. Inte heller kunde han någon som helst svenska, han kan inte ens läsa språket.
För övrigt håller han inte ens till i Perpignan. Han har tydligen lagt ner sin advokatpratik i stan och numera har han ett chambre d'hôte, dvs ett franskt B&B, flera mil längre söderut. Lätt att hitta men man kan inte ta sig dit med allmänna transportmedel.

Efter att ha ringt till ambassaden fick jag reda på att listan jag behövde fanns lätt tillgänglig på deras eminenta hemsida, något som vår arbetsskygge konsul tydligen helt missat. Hemsidan är förövrigt på både svenska och franska.

Men det är tydligen inte nog med att konsuln är lat och allmänt oduglig, han är visst helt inkompetent också.
Igår ringde nämligen en svensk man, P, nyinflyttad i trakten, hem till mig. Han hade först kontaktat konsuln på svenska och bett om hjälp med att få kontaktuppgifter till en översättare, varpå konsuln skrivit tillbaka och bett honom formulera sig på franska eftersom han inte förstod svenska. Det hade P gjort och - här kommer det läskigt odugliga - konsuln hade gett honom mitt namn och skrivit att jag kunde göra översättningen! ??!? Jag har ingen som helst erfarenhet eller kompetens som översättare, och har heller aldrig gett mig ut för att ha det! Han hade tydligen bara tagit ett namn ur högen, något namn som han kanske antecknat i samband med någon lista på översättare?

Nu måste jag väl kontakta honom och säga till honom att ge fullständigt f-n i att utge mig för att vara en översättare, och sköta sitt jobb bättre.

Jag har inget alls emot att hjälpa andra svenskar i den mån jag kan, men så sjutton heller att jag skall göra jobbet åt honom. Han kan precis likaväl som jag hänvisa till ambassadens hemsida, det är inte alls för mycket begärt av en svensk honorärkonsul. Det behöver han inte ens kunna svenska för.

Jag har förövrigt god lust att kontakta ambassaden för att påpeka hur lat, oduglig och totalt inkompetent karlen är men jag vet inte riktigt till vem jag skall vända mig. Jag anser nog att de borde få veta, han är ju faktiskt något av deras förlängda arm här nere. Men de kanske inte bryr sig. Det är kanske inte direkt något slagsmål om posten som konsul, vad vet jag?
Men förgrymmad är jag.

Dagens motion

Dottern och jag tog bilen och körde några kilometer till Villeneuve-de-la-Raho för en motionsrunda runt sjön.

Sjön består av två delar, en liten där man kan bada och en betydligt större som tjänar som vattenreservoir.

Och så har man en alldeles fantastisk utsikt mot Le Canigou, så här års med snötäckt topp.

Damage Control

När jag väl torkat tack vare egenstickade sockar och egenvirkad filt så var det bara att ge sig ut igen. På med torra jeans och strumpor och ner ned fötterna i de fortfarande genomsura stövlar. Dax för Damage Control i ateljén. Och som vanligt vatten på golvet. 2-3 cm över nästan hela golvytan. Den ligger ett trappsteg ner och golvbrunn finns inte, så det var bara att sätta igång att ösa med med plastbunke som provisoriskt öskar. Vattenståndet var ju inte tillräckligt för att kunna använda pumpen.
En timma och tjugo minuter och drygt 16 st 10 liters hinkar tömda senare så var där så torrt det gick att få det.
Erfarenheten har lärt mig att inte ha några sladdar eller något som riskerar vattenskador direkt på golvet. Vi vet fortfarande inte hur vattnet kommer in och därför inte heller hur vi skall göra för att undvika eländet.
Men vattenpumpning och -ösning två gånger om året kan vara värt alla de soldagar som vi vanligtvis brukar ha här nere. Allt har ju ett pris.

Det regnar hos oss

Och när det regnar hos oss så regnar det mycket. Det händer inte så ofta som tur är, kanske två gånger om året, en gång på senhösten och en gång ungefär så här års. Och då regnar det i några dagar i sträck.

En knapp timme efter att jag tog detta fotot så var vi tvungna att gå ut börja pumpa annars är det risk att vattnet kommer in i köket.

Som tur är investerade vi i en vattenpump och en tillräckligt grov slang när vi flyttade ner hit, och det var väl använda pengar.

Själv är jag dyblöt. Min ena stövel läcker och strumpan är genomsur, jeansen är blöta upp till överdelen av låren, och jag har t.o.m vatten i fickorna. Som tur är har vi ca 12 plusgrader så jag fryser inte så väldigt.

Många småvägar här i trakten ligger under marknivå och blir därför ofarbara vid sånt här väder. Tyvärr är det ändå många som inte tycker sig ha tid eller inte har lust att ta en omväg utan kör på de här vägarna ändå. Det är enorma vattenmängder och väldiga krafter som ofta tar med sig bilarna i strömmen med en del drukningsolyckor som följd.
Ibland är bussarna inställda och skolorna släpper därför hem eleverna mitt under dagen. Just för tillfället har vi fortfarande skollov så vi håller oss inne. Man skall inte utsätta sig för sånt här väder och väglag i onödan.

Det smakar INTE som kyckling

Det här är vad Maken tyckte att vi skulle äta i kväll - fårhjärna.

Själv var jag lite tveksam, men man skall ju leva som man lär, och eftersom jag har försökt övertyga Dottern under hennes yngre år att man måste smaka innan man säger att det är äckligt, så var det ju bara att hugga i.
Och jag tycker ju faktiskt väldigt mycket om andra konstiga franska delikatesser såsom sniglar, grodlår och bläckfisk. Så det här kanske kunde vara nåt.

Så här såg det ut när det var stekt i smör, saltat, pepprat, med några stänk citronsaft och överstrött med persilja.

Det var faktiskt inte så dumt. Smakar som ingenting annat jag tidigare ätit. Svårt att beskriva liksom. Det blir nog ingen ny favorit, men nu kan jag stryka det från "100 saker att göra innan jag dör-listan". Och att äta fårhjärna var ju där uppe i toppen tillsammans med att bestiga Kilimandjaro. Eller kanske inte.