Det Svarta Hålet

Det har hittat mig igen, mitt Svarta Hål. Det hängde tydligen inte riktigt med i flytten hit till södra delarna av landet, men nu är det helt klart här.
Ett Svart Hål, för den som undrar, är det där stället som sväljer diverse prylar och som sen, efter olika lång tid liksom spottar ut grejerna igen. Man letar sig fördärvad precis överallt  utan att hitta den där saken, sen helt plötsligt dyker pryler upp igen. Ofta när man letar efter något annat. Och alltid på ett av alla de där ställena där man har letat inte bara en utan femtielva gånger på. Där det då alltså inte fanns.
Har något försvunnit och du absolut bara inte kan hitta det, ja då är det med största sannolikhet Svarta Hålet som har varit framme.

Vi har sommarvärme här hos oss och jag tyckte att det var dax att leta fram sommarbyxor och -skor. Men hur mycket jag än har letat, både på tänkbara och otänkbara stället, och flera gånger på samma, så hittar jag dom inte. Nu kan det ju vara en tjuv som har varit framme, men vi har faktiskt värdefullare saker att stjäla än just mina sommarjeans och ett par sommarskor. Och dom sakerna är kvar. Så därför är jag övertygad om att det är Det Svarta Hålet som är skyldig.

Svarta Hål kan lätt förväxlas med Ett Bra Ställe. Du vet det där stället som bara är bra en gång i sin existens och sen aldrig mera. Ett ställe som bara är bra då man kommer på det, stoppar dit det där som man inte vill ha liggande framme men kommer att behöva snart igen. Och så glömmer man bort Stället i samma sekund man vänder ryggen till.
Men det är inte riktigt samma sak som Ett Svart Hål. Bra Ställen dyker upp så småningom igen när man har letar tillräckligt länge. Då har det förvandlats till Ett Otänkbart Ställe.
Ett Svart Hål däremot stänger sig helt, öppnar sig bara när det skall svälja något eller spotta ut det samma igen.

En gång, i vår första lägenhet i Frankrike, hade vi ett enormt Hål. En kompis från Stockholm beskyllde det t.o.m för att svälja hennes saker så stort var det. Det var nog att ta i. Men stort var det. Det svalde bl.a. påslakan. Inte örngottet av någon anledning, bara påslakanet. Jag letade överallt. Där det borde vara. Där det eventuellt kunde vara, typ i tvättkorgen eller längst ner i strykhögen (fast jag aldrig stryker lakan), där det absolut inte kunde/borde vara. Ingenstans fanns det. Tills helt plötsligt, när jag inte letade efter det, så fanns det där bland de andra lakanen, precis där det borde vara och där jag hade letat otaliga gången.