Strandvyer

Under mina nostalgiturer i Halmstad med omnejd körde jag ju också ut till havet. Första stoppet var Grötvik på vägen ut till Tylösand. Det är en liten hamn med de allra sötaste små stugor man kan tänka sig.

När jag var liten hade jag en kompis vars föräldrar hade en så här stuga, och ibland fick jag följa med dom dit ut.

Strandlinjen nedanför stenbrottet. Lite längre bort brukade det finnas grillplatser där jag i min ungdom brukade vidbränna korvar tillsammans med kompisar. Undrar om dom finns kvar? Grillplatserna alltså... De flesta kompisarna har flyttat på sig.

 
Sen tog jag bilen och fortsatte ut mot Tjuvahålan. Där finns numera flera parkeringar och någon restaurang och glass- och kaffeserveringar. På min tid var där i stort sett bara kolonistugor.

På stranden i Tylösand fanns det inte så mycket folk, och ingen som badade vilket jag hade full förståelse för. Så varmt var det inte.

Lutande tornet i Tylösand? Man har byggt ett nytt badvaktstorn sen jag var här sist.

Där en liten bit ut ligger Tylön. En vinter. när isen låg, gick jag och min dåvarande pojkvän dit ut. Det är ju tur att man bara är ung och dum en gång i livet...

 Det var stört omöjligt att parkera vid själva centrum av Tylösand eftersom jag kom samma eftermiddag som studentbalen skulle gå av stapeln. Fullt av folk som tittade på när den röda mattan lades ut i väntan på studenterna.
Så jag fortsatte en lite bit längre bort. Till andra sidan av hotellet. Dit brukade jag cykla för att bada de gånger jag inte ville ligga på klipporna vid Handikappbadet. Man får cykla mellan två av golfbanans hål och det var mer än en gång jag höll på att få en golfboll i skallen. Då hade det ju varit bra med en cykelhjälm men de var knappt uppfunna på den tiden. Iallafall satt de inte på var mans huvud.

Det bästa, och finaste!, med Tylösand är sanddynorna. Men det gäller att vara där ute tidigt för att få en plats i en bra dyna. En som inte är för stor så man måste dela den med andra, men tillräckligt stor för att skydda för vinden som alltid blåser vid havet.

När jag traskat runt i dynorna ett tag var det dax att köra tillbaka hem till Modern. Molnet började hopa sig och skorna var fulla med sand. På väg tillbaka in mot staden mötte jag flera studentekipage. Många åkte i nedcabbade bilar och jag undrade allt hur de frisyrerna så ut när de kom fram. Och regnet som kom senare gjorde väl inte saken bättre.

Det var en fin utflyktstur, till en av världens finaste platser.