Det som göms i snö

kommer upp i tö, sägs det. Och det som glöms bort kommer fram när man letar efter något annat. Jag upptäckte häromdagen 80 gram citronsyra bland mina kryddor. Det blir nästan en hel sats fläderblomssaft det! Så då var det ju bara att gå ut och plocka mer fläderblommor och köpa citroner och socker. Nu har vi nästan två omgångar saft i frysen och det är ju tur det eftersom den går åt. Och sommaren är inte ens här än, det är inte ens speciellt varm ännu.

Återanvänding är det nya svarta

Runt soptunnorna var det byggt ett litet tre-sidigt "hägn" som vi inte ville ha just där vid entrén mitt i blakande solen (sopodören var emellanåt lite väl överväldigande). Stolparna sågade vi ner, och de tre sidorna sparade vi. Den längsta visade sig passa alldeles precis som ny grind. Så idag har jag spacklat igen alla spik- och skruvhål, imorgon väntat slipning och lasering.
Och soptunnorna har förpassats så långt bort från entrén man kan komma, så mycket i skuggan det bara går.

Årets första ros fick komma in i en liten vas för att sprida glädje och väldoft inomhus. Våra tre rosenbuskar har vi "ärvt" av husets förra ägare, men jag skulle gärna tänka mig några till.

Jag har redan lagt upp

och påbörjat min nya stickning - en Shaelyn till Svägerskan.

Det finns egentligen inget roligare att sticka än en sjal, det är bara det att jag är ingen sjal-människa. Jag använder dom bara som halsduk, tycker att det är bökigt att ha dom om axlarna, man får bara gå och lyfta upp den hela tiden så den sitter rätt, eller så knyter man den och då är knuten ivägen. Men man kan ju ge bort dom! Då borde väl alla bli glada (i teorin iallafall). Det är ett snabbt och relativt billigt projekt,  jag får sticka spets och någon får något hemstickat, något som är gjort alldeles speciellt till just den personen. Nu får jag bara hoppas att Svägerskan tycker om den, Shaelyn är ju en blandning av slätstickning och lite spets och borde passa henne bra.

Den bästaste godispåsen

hade jag med mig hem från stan idag.

Dottern behövde nya sommarkläder tyckte hon, så vi åkte in efter lunch. Och där trängdes vi med andra lördagshoppare, turister och annat löst folk. Dottern fick tag på ungefär vad hon ville och är nöjd med sin dag. Jag var inne på min LYS och fick tag på garn till en present till Svägerskan samt ev till en annan present också. Om jag nu inte behåller det laxoranga/aprikosfärgade garnet till mig själv... Återstår att se. Himla fin färg faktiskt.
Jag stickar mycket i Katia Merino Baby men det beror på att det är det enda 100 % ullgarn som tanten har i garnaffären. Det är väldigt svårt att få tag på rent ullgarn här i Frankrike, det mesta är rent akryl eller nån akrylblandning. Merinogarn är väldigt mjukt och mysigt att sticka med, men det passar inte till allt, tråden är för "rund" på något lite svårförklarat vis.

Jo, och så var vi ju inne en sväng på Sephora också, och då ville ett chokladbrunt nagellack följa med mig hem. Så det blir bruna tånaglar i sommar, är det tänkt.

Miss Honeychurch är färdig

och ligger "på sträckbänken", dvs håller på att blockas. Det återstår att se hur den blir när den är torr, men jag räknade kallt med att den blir större när den får töjas ut lite i vått tillstånd. Jag har aldrig stickat med Katia Linen (53% bomull och 47% lin) förut. Som vanligt gjorde jag inte en ordentlig provlapp, dvs sticka en drygt 10x10 cm stor bit och sen maska av och sen blocka. Av snålhet (tänk om garnet inte räcker?!) och av otålighet (vill börja NU!) så stickar jag bara det antal maskor man bör ha på 10 cm plus några extra i några cm mest för att se vilka stickor jag skall använda, och sen repar jag upp det igen innan jag med stor entusiasm kastar mig över uppläggningen och hela projektet. Jag tillhör alltså inte riktigt de med is i magen som vågar vägra provlapp, men tillhör definitivt inte heller de duktiga som alltid stickar en.

Nykomling

Nyaste tillskottet i trädgården, en bougainvillier. Vi hittade en på marknaden häromdagen i den storleken och färg vi ville ha, och nu har den fått ett nytt hem hos oss. Hoppas den trivs där vi planterade den. Dom är rätt känsliga, framför allt för vind.

Medan jag fotade den blev jag utskälld av mor och far Talgoxe som ville komma åt sina små i boet inne i olivträdet som var bakom ryggen på mig. Det är imponerande att se hur de turas om att flyga fram och tillbaka med mat till ungarna. Och så en liten paus i närheten med en larv i näbben för att se om kusten är klar innan de snabbt dyker ner i trädstammen.

Liljekonvalj

På Första Maj är det tradition här i Frankrike att ge bort små (med betoning på små) buketter med liljekonvalj. Man ger bort dom till nära och kära, men också till sin sekreterare (om man har någon) som tecken på uppskattning.
Nu brukar vi i vår familj av någon diffus princip bojkotta alla såna där mer eller mindre obligatoriska ge-bort-blommor-högtider såsom Alla Hjärtans-dag och Mors dag och då även Första Maj. Vi tycker det är för kommersiellt, och köper oss hellre en blomma vilken annan dag som helst.
Maken gick i veckan och funderade över hur han skulle kunna visa mig sin uppskattning utan att köpa liljekonvaljer. Doh! Garn! sa jag. Behöver du fråga?! Ge mig pengarna så fixar jag det där själv. Så sa jag ju inte, men det var liksom underförstått. Så nu har jag ett sanktionerat garnköp till godo. (I motsats till de garnköp som man smusslar med vid hemkomsten... )