Blott Sverige svenska semlor har

för att nu parafrasera herr Almqvist. Det var många år sedan jag åt en "köpesemla" senast, och jag saknar dom faktiskt en hel del. Visst jag kan baka bullar själv, men det blir inte riktigt samma sak. Och fransk vispgrädde kommer absolut inte upp på samma nivå som den svenska. Går överhuvudtaget inte att jämföra. Och inte mandelmassan heller.

Det är numera egentligen inte så mycket svenskt jag saknar. Dels för att man glömmer hur det smakade eller hur det var, och dels för att man lär sig att leva utan.

Vad jag inte glömmer, och som också är rätt svårt att leva utan, är givetvis Brorsönerna. Och Brodern och Svägerskan. Och Modern.

Rätt högt där uppe på listan kommer också svensk natur (minus myggor och fästingar). Ett hav vitsippor i en sydsvensk bokskog. Vasaloppet på tv. Grönkål och rullsylta på julbordet. Adventsstakar och -stjärnor i vart och vartannat svenskt fönster i december. Den höga och fint upplysta julgranen i ena hörnet av Stora Torg hemma i Halmstad. Klipporna vid havet mellan Görvik och Handikappsbadet. Och så semlorna då. Suck.