Vi var på skjutbanan häromdagen. För första gången. Det gick så där. Men jag träffade iallafall måltavlan 10 meter längre bort med vår luftpistol! Det var mer än Maken gjorde...
Första omgången gick inte så bra, då träffade jag inte ens måltavlan. Men sen gick det lite bättre. Tills jag blev trött i armen, otränad som jag är. Av någon anledning tyckte Maken att vi skulle börja med de allra minsta måltavlorna. Det fanns också modellen större, men de skulle vi inte ha. Efter att ha skjutit flera omgångar med fem skott och han fortfarande inte träffade, så hade han ändrat sig.
Jag har inte skjutit ytterst lite med luftpistol när jag var kanske 12-13 år, och det var ju ett tag sedan. Fadern hade nämligen även ett luftgevär och det tyckte både Brodern och jag var mycket roligare att skjuta med. Vi skjöt prick på tomma ölburkar på helgerna mitt inne i den Småländska idyllen. Förmodligen till viss förtret för de enda grannarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar