Häromdagen ringde jag runt till ögonläkare här i trakten. Dottern har nämligen beklagat sig över ont i ögonen. Det är nog inte så konstigt med tanke på att hon har tillbringat så gott som hela det två veckor långa påsklovet klistrad framför datorn. Skoljobb och annat. Förmodligen i omvänd ordning. Vilket fall som helst kan det ju vara bra att kolla hennes ögonen då och då.
Den första jag ringde var den läkaren som huserar här i samhället men hon hade inte tid förrän den 27 juni och så länge ville jag inte vänta. Dottern har ont NU och skulle det eventuellt vara något allvarligt så hinner hon ju bli blind innan slutet av juni tänkte jag, så jag ringde nån annan och fick tid om bara ett par veckor. Är den ögonläkaren nåt att ha kan jag ju gå dit själv för jag behöver nya glasögon. Jag skickar alltså dit ungen min först för att testa. Nån måste ju göra det, och då tycker jag att hon kan offra sig.
Här i Frankrike måste man nämligen gå till en ögonläkare först när man behöver byta glasögon/linser för att få ett "recept" att ta med till optikern. För några år sedan försökte man ändra på det systemet då det på sina håll i landet kan vara en katastrofalt lång väntetid hos läkaren. Man tyckte att folk skulle kunna gå direkt till optikern för att kolla synförändringen, precis som i Sverige. Men det blev höga ramaskrin hos alla ögonläkare så det projektet lades ner fortare än kvickt. Så därför måste man fortfarande passera Ögonläkare innan man får gå vidare till Optiker och därmed också betala en specialistläkaravgift alldeles i onödan.
Så är det i Frankrike - Varför göra något enkelt när man kan krångla till det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar